- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
443

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgspressen på 1800-talet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mien efter skalden Talis Qvalis (K. W. A. Strandberg), efter att året
förut vid Uppsala universitets jubelfest ha kreerats till filosofie doktor.
Till denna jubelfest skrev han sin lika berömda som mästerliga
jubelkantat, fylld av djupa, sköna och ädla tankar; den inledde även den
samling dikter, han år 1882 utgav och i vilka han uppenbarade sig
som en av Sveriges aldra yppersta skalder. Denna glänsande
skaldiska begåvning går för övrigt igen i hans mästerliga översättning
av Goethes Faust.

Året 1884 kallades Rydberg, som de senare åren hållit
föreläsningar i filosofi och kulturhistoria vid den på Hedlunds initiativ
tillkomna Göteborgs stads Undervisningsfond, till professor i kulturhistoria
vid Stockholms högskola — en professur som han sedermera utbytte
mot den i de sköna konsternas teori och historia — och därmed var
göteborgsskedet i den store skaldens och tänkarens liv avslutat.

I huvudstaden, landets kulturella centralhärd, lade han slutstenen
till sin livsgärning, vilken utövat ett så mäktigt inflytande på vårt
folks andliga utveckling, givit det svenska namnet ära och det svenska
språket en oförgängligare glans.

Här tillerkändes han en första rangplats bland samtidens nordiska
författare, vilken — såsom en dansk skribent yttrade — “icke lekte
på lyrans strängar som Drachmann, icke gjorde dramatiska gåtkonster
som Ibsen, men vida överträffade den förre i känslans djup och
klarhet, den senare i höga tankars giltighet; båda i vetandets
mångsidighet och bildningens överlägsenhet. Än företrädesvis filosof, än
granskare i historiska ämnen, än åter diktare, såsom berättare eller
skald, gör han sig gällande som en och samma helstöpta personlighet.
Han kan föra till den osynliga världen eller till den synliga: alltid
är han vägledare in i sfärer, där man synes bliva visare eller
åtminstone bättre rustad till att finna vishet, ty synkretsen är vid, luften
lätt och ren att andas i, vederkvickande, styrkande, därtill rik på det
positiva stoff, som låter människan bliva klok på jorden, under det
blicken öppnas för och höjes mot idéernas himmel“.

I Stockholms närhet, på det vackra Djursholm hade Rydberg
också byggt sin fristad Ekeliden, där han levde ett lyckligt hemliv
med sin maka, Susen Hasselblad av den göteborgska köpmanssläkten.
Här dog han den 21 september 1895.

Hans likbegängelse vittnade om en stor och oförställd sorg. Det
var ingen i sorgetåget efter hans kista som ej, “gripen av detta
verksamma och sköna liv, av denna stilla och sköna död under en
av dessa soliga dagar i september, då den mogna frukten sakta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:43:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free