Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgspressen på 1800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orienterande sällskap. Och allt tillgodogjorde han sin tidning, som
länge kunde berömma sig av att äga landets förnämste reporter.
Särskilt på stora utställningar var han i sitt esse — därom har
jag själv många personliga erfarenheter — och det var en lust att
se honom gno omkring på utställningsfälten och i hallarna med
anteckningsboken i handen och pennan i högsta hugg, pratande,
frågande och skrivande. Han hade en sällsynt förmåga att hålla sig
framme, och hade hans gamle chef givit honom ett publicistiskt
uppdrag, huru delikat som helst, kunde han vara förvissad om att
Ru-benson fullgjorde det.
Typisk för hans fyndighet i alla situationer är historien från hans
och S. A. Hedlunds utställningsbesök i Budapest, berättad av Joije
Bratt.
“Det var invigningsdagen, och de skyndade till utställningen, men
möttes på vägen av det beskedet, att under de första timmarne ingen
“utbörding“ släpptes in; kejsaren och några andra storheter skulle
först i ensam prakt vandra igenom salarne. S. A. Hedlund stannade
och ämnade vända om, uttalande sin ledsnad över att inte få vara
med just vid detta tillfälle. Men Rubenson grep honom i armen,
ropande:
— Kom med så ska farbror få se!
Vid ingången stod en mäkta guldsmidd herre, som högdraget
ville avvisa de båda obehöriga. Men M. R. rätade upp sig, visade
med en magnifik gest på sin följeslagare och sade i nedlåtande ton:
— Dieser Herr geht mit mir!
Talade och tågade majestätiskt förbi den guldsmidde, som
ödmjukt bugade sig till jorden för den förmodade “excellensen" och
hans skyddsling.–
Lika rapp i vändningarna var han i Stockholm 1897, då han för
en gångs skull höll på att komma för sent till en
utställningsinvig-ning, emedan ingen droska fanns att uppdriva.
Beslutsamt började han springa Strandvägen fram. Men så
upp-hanns han av en vagn, vari en mycket elegant äldre herre satt ensam.
Blixtsnabbt hejdade M. R. kusken, hoppade upp i vagnen,
omfamnade den förbluffade främlingen och utbrast rörd:
— Nej, så roligt det var att äntligen en gång åter träffa dig,
min käre gamle vän! Det var bra länge sedan vi råkades! Nu
åker jag med dig!
Den andre ämnade brista i skratt, men höll god min,
igenkännande den originelle “flyganden11 från skämttidningarnas “gubbar" av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
