Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadens medelpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läto uppförandet av marketenteri- och slaktarbodar, från vilka allt
slags avskräde kastades i kanalen, utan även tilläto högvaktsknektarna
att på en ödetomt strax intill “förrätta sina tarvor“, som det hette.
Sommartiden spred denna orenlighet en olidlig stank, vilken på långt
håll förpestade luften.
Liksom stadens rättsskipning och militärens högvakt voro förlagda
till torget, likaså var detta en offentlig avstraffningsplats för sådana
individer, som råkat i konflikt med rättvisan och ordningsmakten.
Där fanns den beryktade skampålen och den lika beryktade trähästen.
Spöpålen däremot var placerad utanför länshäktet vid Sillgatans —
nuvarande Postgatans — östra ändpunkt.
Läsaren har helt visst hört talas om dessa straffredskap.
Skampålen var, såsom namnet anger, en på en plattform eller pall
uppställd påle, vid vilken syndaren fastgjordes, vanligen med halsjärn,
för att i flera timmars tid offentligen utsättas för hopens spott och
spe. Trähästen däremot bestod av en vass, på en ställning lagd
planka, där den dömde fick sitta grensle. För att straffet skulle bli
riktigt effektivt, hängdes tyngder vid delinkventens ben.
I allmänhet användes dessa straffredskap vid mindre förseelser
och givetvis blevo exekutionerna verkliga friluftsspektakler, där
pö-beln höll sig framme, överösande de schavotterade med spott och
okvädingsord — isynnerhet om dessa tillhörde de mera välsituerade
klasserna. Det hände nämligen ibland att s. k. bättre herrar fingo
“rida trähäst* och “stå på påle", men när detta hände, rullade det
goda borgerskapet, som bodde i torgets närhet, ned rullgardinerna,
för att slippa se det skymfliga skådespelet. Så skedde när ett par
grosshandlare i 1800-talets förra hälvt schavotterade — den ene för
bedrägliga manipulationer, den andre för svårare smuggleribedrifter
o. s. v. En tredje blev, om jag inte tar fel, dömd ärelös för
mordbrand, men slapp genom kunglig nåd att komma på pålen.
Någon enstaka gång, när det gällde att riktigt sätta skräck i folket,
exekverades spöstraffen på Stora torget, dit spöpålen vid sådana
tillfällen flyttades. Så hände efter det upplopp, som benämndes
Björnbergska kriget.
En onsdag, vanlig spödag den tiden, samlades en otalig
folkmassa för att avse avstraffandet av de personer, vilka blivit fast såsom
de värsta bråkmakarne vid uppträdet ifråga. General J. F. Carpelan
hade nyss kommit till staden såsom landshövding och skulle övervara
exekutionen, medan hela Stedingska regementet paraderade.
“Vid generalens ankomst till torget befalldes — berättar lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
