Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadens medelpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man behöver inte vara särdeles till åren för att komma ihåg detta
skådespel, vilket för en stund livade upp den göteborgska stelheten.
Däremot får man vara rätt så gammal för att komma ihåg torgets
brokiga marknadsliv. Då hade mångleriet och småhandeln sina
tillhåll där. Näst intill rådhuset funnos Tyska bodarna, nedanför i
kanalen den s. k. fiskflotten, och på själva torget saluhöllos diverse
ting. Torgets östra hörn, nära bron som ledde till Brunnsparken,
var ständigt upptaget av en mängd fruktmånglerskor, vilka här vid
sina på bockar lagda bord året om under öppen himmel försålde
sydfrukter och svensk frukt.
Dessa madammer voro i allmänhet välbärgade och deras robusta
utseende tydde på vällevnad. De voro betydligt finare klädda än
våra dagars torgmadammer och briljerade med tjocka guldringar och
örhängen.
Bland dessa gummor var en änka Vilhelmina Tifverman — i
dagligt tal Citron-Mina kallad — den pampigaste. Hon hade tjänt
en liten förmögenhet på fruktaffären och ägde på 1830-talet en bättre
fastighet i Nya Haga.
Citron-Mina hade en rapp tunga och var en av stadens mera
vetgiriga torggummor, som hade reda på åtskilligt av tidens
skandalkrönika. Det var således inte underligt, om stadens ungherrar,
enkannerligen levnadsglada kontorister, i första rummet gynnade
gumman Tifverman, när de enligt vana på vägen till kontoret köpte sig
några apelsiner. Gjorde de inte det, kunde de av henne få höra ett
och annat om sina nattliga orgier.
De livligaste och mest brokiga torgtavlorna upprullades under
marknadsdagarna. Tre marknader eller mässor, som de också
benämndes, höllos varje år: Vårmässan eller Vårmätten i april,
Lars-mässan i augusti och Mattesmässan i september.
Det var ett av stadsmusikanternas göra att blåsa in marknaderna
från rådhusaltanen. Sedan det var gjort framträdde äldste
stadstjä-naren i full uniform och pålyste marknadsfrid.
Larsmässan, som var den viktigaste, pågick i fjorton dagar och
försäljarna togo hela torget i anspråk.
I långa rader placerades från rådhuset bort emot östra
hamnkanalen med framsidorna emot varandra en mängd mer eller mindre
ruskiga rödmålade trästånd, ej olika de karamellschapp, man ännu
någon gång kan finna i förstäderna. Stånden bildade tre å fyra
marknadsgator, vilka voro till trängsel fyllda med folk, till största
delen från landsbygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
