Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också — hör och häpna! — maskerader, och naturligtvis var det
källarmästaren på rådhuskällaren som då skötte trakteringen. Där
dansade Gustaf den tredje, när borgerskapet ställde till bal för honom,
exempelvis 1784 i oktober och 1787 i november. Och krönikorna
veta att förtälja om en bal däruppe på tjusarkungens födelsedag,
som öppnades av den åttiotreårige borgmästaren Anders Busck och
som slöts kl. fem på morgonen.
Man sörjde också för de musikaliska förströelserna på rådhuset.
Varje onsdag och lördag middag kl. tolv utförde stadsmusikanten och
hans “gesäller11 en del musikstycken från altanen. Och stundom
gåvos förnämligare konserter i själva rådhussalen. Därom är intet
ont att säga. Värre var det, när en kringresande ekvilibrist tilläts
visa sina “kroppspositurer och luftsprång efter musikalisk takt“...
Gick det livligt till emellanåt i stora rådhussalen, gick det icke
mindre lustigt till i värdshuset under justitiatemplet, som
handelsmannen Nicolaus Preutz, vilken tidigare förvärvat sig
utskänknings-rättigheter, kunde inviga året 1671. De sirliga valven voro nyrappade
och vita och genom de små gallerfönstren släpptes en mystisk dager.
Över ingången hängde stadens vapen, vilket angav att denna var
den rätta stadskällaren, och utanför stod en stadssoldat på post.
Rådhuskällaren eller Storkällaren, som den också benämndes, fick
en förnäm anstrykning från begynnelsen, var med ett ord den bättre
publikens, de högmögende borgarnes samlingsplats, när de voro ute
för att läska sig. Och det förblev den under följande seculum,
antingen källarmästarne och vinskänkarne hette Anna Preutz, Nicolaus’
efterträdare, Gabriel Spalding och Christoffer Grube på 1600-talet
eller Johan Olbers, Daniel Breide, Johan Busck, Georg Blenderman,
P. Gabrielsson och vinhandlaren H. C. Koch på 1700-talet, för att
nu endast nämna några namn.
Att denna källare skulle bli ett slags brännpunkt inne i city kan
ju heller inte förvåna. Den låg ju så ypperligt till. Och den kunde
— för att citera en krönikör — “dagligen och stundligen lägga sina
lockelser i vägen för borgmästare, råd och borgerskap, för
domstols-ledamöter, sakförare, kärande och svarande, för köpmännen, som
höllo sin börs under samma tak, för officerarna, som hade blott
några steg från Högvakten till den gästvänliga platsen, för
brandstodsbolagets tjänstemän, vilkas kontor var strax bredvid i
Kommendantshuset, samt slutligen för alla, vilka i mer eller mindre
offentliga angelägenheter höllo sammanträden i den så kallade
Långkammaren, som var på en gång värdshussal och skådeplats för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
