Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjliga slags möten.–På Långkammaren, vid glas och sjö-
skumspipor, höllo även herrar kuratorer och borgenärer i
förekommande konkursmassor sina sammanträden11.
När dräkten var som mest brokig, sirlig och pittoresk — i
rokokons ögonfägnande tid — kan jag gott föreställa mig att källaren
erbjöd en högst målerisk anblick. Borgarne, som tjänade grova
pengar på Ostindiska kompanihandeln, hade råd att kläda sig i siden
och guldbrokad, i silkesstrumpor och skor med guld- och
silverspännen. Och de hade också råd att äta och dricka gott.
Vinet och jamikan flödade i strömmar. Man drack och rökte
och spelade. Brädspelet var mycket gouterat. Men även kortleken
anlitades flitigt. En moraliserande författare klagar också i den tiden
bittert däröver. När man inträder i ett källarrum, säger han, ser
man för den tjocka tobaksröken ingenting, om icke huru kortlapparna
flyga.
Det modernaste spelet i 1700-talets mitt var 1’hombre. Och
där-förutom spelades tärning. I detta spel bytte allt möjligt ägare —
byxsäcksur, sporrar, käppar, husgeråd och pengar — och
elfenbens-tärningen fick ofta avgöra, vem som skulle vara lagets wolthäter för
aftonen.
Ett annat gouterat nöje var biljardspelet eller trycktaffeln, vilket
spel från Frankrike i sextonde århundradet kommit ut över Europa.
Det betraktades som ett ädelt och fint spel och följaktligen hörde
det hemma på stadens förnämsta källare. Här infördes det 1720 av
dåvarande stadskällarmästaren Daniel Breide, upphörde efter ett tiotal
år, men kom längre fram i århundradet åter till heders. På
rådhuskällaren stod biljarden i ett särskilt rum, dit det lägre borgerskapet
emellertid inte fingo sticka sina näsor, när de högmögende spelade.
Längre fram flyttades biljarden upp i kansliets lokaler på undra botten,
där stadskällarens finare avdelning ännu vid mitten av 1800-talet
var belägen.
Nu har väl ett halvt sekel vid pass förflutit sedan göteborgarne
läskade sig därnere för sista gången vid de fyllda bägarna och
krusen. Den gamla stadskällarens ursprungliga roll var utspelad. Under
de skumma valven sålde man i flera årtionden skor och laggkärl i
stället för Bacchi safter. Och härom året bannlystes även krämarna
därifrån. Nu äro de tunga källardörrarna för alltid stängda för
yttervärlden.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
