Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustaf Adolfs-statyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAF ADOLFS-STATYN.
I DEN VÄLKÄNDA VYN från Göteborgs äldsta torg intager statyn
en dominerande plats. Initiativet till denna stadens första
minnes-stod togs av handelsborgmästaren C. H. Ewert 1845 och medlen
anskaffades genom allmän subskription.
För utförandet vände man sig till bildhuggaren Bengt Erland
Fogelberg. Denne var, som vi veta, göteborgsbarn. Fadern,
gelb-gjutaren Erland Fogelberg, bodde i ett hus på hörntomten
Drottninggatan 48, mitt emot nuvarande biografen Odéon. Där föddes
konstnären den 8 augusti 1786. I likhet med Molin röjde han mycket
tidigt sina anlag för skulpturen genom att forma figurer av allt möjligt,
trä och lera, ja till och med av rovorna och kålrötterna i familjens
kök. Fadern sände därför gossen, när han var sjutton år, till
hov-ciselören Rung i Stockholm. Där studerade han flitigt, vann
uppmuntran av Sergel, kom in vid Konstakademien och reste med dess
stöd till Frankrike och Italien. Hans första arbeten i Rom vunno
allmänt erkännande och med Odin, den imponerande kolossalstatyn
i marmor, blev han med ett slag en ryktbar konstnär. Hans följande
verk ökade hans världsberömmelse och äro allmänt bekanta.
“Den sällsynta förening av nordisk anda och hellenisk bildning,
som utmärkte Fogelberg, avspeglade, skrev Beskow en gång om
honom, sig i hela hans väsen genom en blandning av nordbons
redbarhet och allvar med den intagande förbindlighet, som tillhör
nutidens mest odlade romare. Hans samtal vittnade om vidsträckt
beläsenhet, skarpsinnigt omdöme, finhet i anmärkningar och behag
i framställningen. Hans yttranden vunno ett ökat liv genom ständigt
växlande själsrörelser, av känslans värme, inbillningens flykt eller
övertygelsens djup, alltid framskymtande, även om det någon gång
till hälvten doldes av det attiska skämtets blommor. Ingen kunde i
umgänget vara mer underhållande och intagande, ingen i livets
allvarliga förhållanden mer vänfast och pålitlig, ingen som människa
mer deltagande, mer öm och omsorgsfull om sina närmaste. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:43:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0558.html
