Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpmän och köpenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Freden hade ock, som Frihetstidens historia nogsamt visar, en
förunderligt helande verkan.
Hade Göteborg så nära som möjligt bragts till den ekonomiska
undergångens brant, blev upprättelsen under den följande tiden så
mycket kraftigare. Långsamt men säkert höjde sig staden ur den
ekonomiska misären och redan i Frihetstidens andra årtionde
öppnades ett lysande perspektiv för köpenskapen och näringarna. Det var
i första rummet Ostindiska kompaniet som skulle lyfta Göteborg till
en förut oanad höjd av framåtgående och välmåga. Därtill kom det
fabulöst rika sillfisket under senare hälvten av 1700-talet — den längsta
och mest omskrivna av de bohuslänska sillfiskeperioderna.
Dessa faktorers inverkan på vår handel är tillräckligt känd. Det
stora handelssällskapet gjorde Göteborg till en för den tidens
förhållande stor stad, ett motstycke, fast i mindre skala, till de stora
köpstäderna vid Östersjön och de rika medeltida handelsplatserna i
Italien.
Man skulle kunna tro att kompaniet redan i begynnelsen skulle
hälsas med allmän tillfredsställelse. Så var emellertid ingalunda fallet.
Redan då det först utsända skeppet återkom till Göteborg från sin
österländska resa höjdes det första anskriet. Man såg i denna
import ett främjande av lyx och överflöd. Och ropen blevo ännu
starkare när man såg, att största delen av de införda varorna såldes
i Göteborg för inrikes konsumtion. Främst i oppositionen stodo
småhandlarne samt fabrikanterna i siden, ylle och linne. Dessa
klagade att “genom kompaniet infördes en sådan mängd dåliga och
billiga sidenvaror, att snart alla andra blivit förkastade, och att även
tjänstepigor och det slättaste folk anse det gement kläda sig med
annat“. Denna handel underminerade enligt deras mening alla de
späda inrikes manufakturerna, tog därmed födan från tusentals fattiga
människor, och införde i landet sådant, som endast tjänade till
överflöd och ond retelse.
Ej mindre ruinerande var importen ur moralisk synpunkt. Ty
även om vi, heter det, kunde byta oss till porslin för gråberg, te
för enbär och siden för blaggarn eller annat, vi hade överflöd av,
så borde vi ändock ångra detta byte, ty vi avvändes därigenom från
arbete och slöjder samt förlorade hälsa, krafter och håg genom att
begagna varma klimats produkter.
Det var en god tid för exporten av de svenska bergverkens och
skogarnes produkter. De göteborgske exportörerna stodo i livligaste
förbindelse med bruksägarne i Värmland och Bergslagen och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
