- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
614

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polisen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åligganden, att den allmänna säkerheten till liv och egendom just
inte av polisen tryggats.

De flesta polisbetjänterna, heter det vidare, voro gråhårsmän eller
åtminstone över sina femtio år, försupne och skumögde, med en
beklädnad så torftig, att den stundom slog i trasor omkring kroppen.
En gammal urblekt syrtut, hög ullhatt, korta, på smalbenet slutande
benkläder samt groft arbetade skor eller stövlar utgjorde den vanliga
dräkten.

Utan att vara försedd med något annat yttre märke eller
tjänste-tecken än en gammal krönt polisbricka av mässing med inskriften
“Polise-betient i G. B.“ och därunder ett allseende öga, var en sådan
polisman naturligtvis föremål för allmänt gyckel, och den respekt han
någon gång sökte framtvinga genom framvisandet av tjänstebrickan
var så minimal, att han allt som oftast fick lunka bort från platsen
för något uppträde — glad att slippa handgripligheter mot sin egén
person.

Något som i hög grad bidrog till polisens impopularitet voro de
abderitiska förordningar höga vederbörande stundom utfärdade. En
av de mest löjliga var en dylik på 1840-talet, vilken förbjöd stadens
innevånare, isynnerhet kvinnor av arbetsklassen, att utan fullgiltigt
skäl vistas ute på kvällarne efter klockan tio. Förordningen gav
anledning till oändliga trakasserier från ordningsmaktens sida och
framkallade en viss oro, för att inte säga jäsning i de undre lagren.

Stämningen blev givetvis inte bättre genom den bekante
gymnasie-adjunkten P. Lombergs visa om saken, vilken lydde så här:

Lyssna, o stad!

Borgare, ämbetsmän, stån på parad!

Och du plebejiska skara,

Kräla på knäskålar bara!

Husbonde, stäng

Porten och kör se’n ditt husfolk i säng!

Mästare — gossen, gesällen

Håll inne om kvällen.

Nymf, du hör hit!

Du får ej gå utom eget gebit
Se’n klockan tio är slagen —

Så lyder hövdingalagen.

Schåare, tyst!

Våga ej mucka ett endaste knyst.
Öppnar du smutsiga truten,
Smäller det bums på minuten.

Och du polis,

Som omkring gatorna spejar, var vis.

Mutor ej tag: tänk på ändan!

Hamp spinnes flitigt på sländan.

I samma årtionde hade polis och husarer svåra upplopp att
bekämpa, särskilt tullupproret 1847. Oron efter detta upplopp glödde
länge under askan och sinnena voro ganska mottagliga för de revolu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:43:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free