Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norra Larmgatans grannskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädda för att bjuda
myndigheterna hornen, när
det gällde bevakandet av
de egna intressena, och
ibland sände de sina bäste
till riksförsamlingen.
Huruvida Niklas
Hult-man hade något stort
anseende inom sin kår, vet
man inte. Men vad man
vet är, att hans
snickerirörelse, som bedrevs i
huset vid Larmgatan, var
rätt betydande samt att
han var ålderman i
snickareämbetet. Han var
också en rabulist av
renaste vatten, talför och
obstinat över hövan, vilket
de styrande nogsamt fingo
erfara vid stämmorna på
rådhuset. Där förde han
ofta hantverkarnas, ja,
stundom hela
borgerska-pets talan — mången
gång med självtagen rätt.
Tillika var han chef för
en avdelning av den tidens
brandkår.
Han var en besuten
man, som ägde gård och
grund, hästar och
nötkreatur. Förmodligen för att skaffa bete åt dessa arrenderade han
den gamla Stadstjänareholmen ute i Gullbergsvassen, vilken
sedermera, liksom hela den på vassen belägna stadsdelen, av denna
anledning fick bära hans namn.
Holmens sparsamma gräs måtte emellertid inte ha räckt till för
åldermannens kreatur, ty utan vidare släppte han hästarna på bete
på fästningsvallarne, vilka förut voro utarrenderade till annan person.
Härigenom kom han i konflikt med de militära myndigheterna, i
Katolska kyrkan
(Spannmålsgatan 18)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
