Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norra Larmgatans grannskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befalldes, att taverner och värdshus skulle anläggas vid alla större
vägar. En taxa utgavs, enligt vilken folk och hästar borde förplägas»
Endast konungens ämbetsmän skulle skjutsas utan betalning.
Under de följande årtiondena utkommo ofta nya förordningar
och förbud emot våldsamheter och missbruk. År 1577 förbjöds att
skjutsa någon, som icke hade kungligt postvapen. Och man befallde
adeln att återlämna dessa, på det de ej sedan skulle kunna nyttja
dem i egna ärenden för sig och sitt folk.
Även anbefalldes att ännu flera värdshus skulle anläggas, varjämte
en ny taxa fastställdes.
“Och på det bemälde gästgivare desto bättre må kunna förvalta
och sköta deras syssla, så — heter det — vilje VI härmed nådeligen
hava förunnat och eftergivet dem, för de hemman, som de besitta,
frihet från alla årliga avgifter och andra bestämda och obestämda
pålagor, som kunna förefalla och bliva fordrade av andra våra
under-såter; även befria VI dem ifrån inkvartering, forslor, dagsverken,
conscription och andra smärre tjänstskyldigheter. Och på det Våre
trogne undersåtare måtte bliva förskonte för sådana odrägliga
skjutsfärder, varav de tills nu varit betungade, så skola de till erkänsla
derföre betala Oss och Kronan en daler, men nu i början, i anseende
till deras fattigdom, blott en halv daler“.
Detta kallades i ediktet med skäl måttligt, emedan adeln tog vida
större avgifter av sina bönder, som nu voro fria från skjuts, nämligen
dels två tunnor spannmål, en tunna saltad fisk, en centner smör och
annat dessutom.
I allmänhet synes det ej ha gått särdeles fort med gästgivargårdars
och skjutsinrättningars anläggning, ävensom att vänja de resande
vid foglighet och ordning. Man ser av kungl. förordningar 1604 och
1614 huru det tillgick. “Vid nya gästgivargårdars anläggning
uppdrages, heter det, åt häradshövdingar och häradsnämnd att tillse,
det de ej, så vitt sig göra låter, läggas mer än en, eller högst
halvannan mil ifrån varandra".
I följd av Norrköpings beslut år 1604 och Carl den niondes
mandat skulle varje så väl hel- som halvbesuten bonde samt varje
torpare årligen betala två mark i skjutsfärdspengar, på det de, som
i kronans ärenden färdades fram på gästgivargårdar därstädes måtte
kunna förpläga sig och lega hästar.
Adeln och dess betjäning skulle även betala allt vad de bekommo
av kronobönder. Och skjutsen skulle om sommaren gäldas med en,
om hösten och vintern med en och en halv styver för milen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
