Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norra Larmgatans grannskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1615 stadfästes på nytt de gamla förordningarna. Dock skulle
krigsfolk under marschen hava mat och dryck för intet, ävensom
skjuts för trossen och de sjuka. Taxan blev bestämd till fyra öre
milen för tjänstemän och adel, de övriga skulle betala efter
överenskommelse.
Under drottning Kristina förekommo i följd av klagomål nya
beslut. Dessa fingo uttryck i en förordning, som lyder till dels
sålunda:
“Om någon med våld fordrar eller tillgriper något, och gästgivaren
med de sina tager till vapen, och någon därvid bliver ihjälslagen,
så gäller liv för liv; om allt avlöper med farliga sår, så förlorar den
överbeviste våldsverkaren vänstra handen.“
Även utsattes straff för de resande, som med samma hästar under
häftigt körande förbiforo flera stationer och på så sätt fördärvade
kreaturen.’
Vidare fastställdes betalningen för skjuts till fem öre silvermynt
pr mil under sommaren och vintern samt sju öre under höst och vår
för varje häst.
Enligt 1642 års riksdagsbeslut
förpliktade sig varje skatte- och
krono-hemman att i tvenne år betala tre
daler och varje frälsehemman sex
mark silvermynt i skjutsfärdspengar.
På riksdagen åtogo sig de flesta
denna bevillning för att slippa den
s. k. kronoskjutsen samt
förpläg-ningen, ävensom forslor och
transporter, utom vid krigsfolks
framtågande. Så långt Arndt.
Gästgivarnes plikt och skyldighet
var icke allenast att hålla de resande
med husmanskost och dricka, säng,
ljus, ved och hästfoder, emot
betalning efter taxa, utan de skulle också
stå tilll tjänst med hästar, sadlar,
vagnar, kärror, slädar och båtar, så
många som de ålagts och enligt
fastställda taxor. Dessa gästgiverier
bidrogo nog i hög grad till en resas
obehag i de gamla tiderna, ty kosten
Snickareämbetets välkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
