Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningtorget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och orkanlik blåst. Porten var obevekligt stängd. Men därinnanför
rådde villrådighet. Efter en timmas förlopp och efter många rådslag
och ordbyten öppnades äntligen porten för ryttarskaran.
Egendomligt nog kände ingen av vakten igen konungen. Och
därför blev ej heller hans ankomst notificerad. Det var först sedan
han ridit in i staden som en patrull av borgerskapets infanteri
igenkände honom. Nu ljöd ropet: “leve konungen"! Och nyheten spred
sig snabbt över staden.
Dagen efter ankomsten var majestätet tidigt uppe. Staden var
som förändrad. All ängslan bortblåst. Mod och tillit återkomna.
Konungen var medelpunkten för allas tankar. Och när han två
dagar efter ankomsten höll sitt eldande tal till stadens borgerskap
på rådhuset, lovades med hand och mun att bistå honom vid försvaret.
Drottningporten, varunder den närbelägna bastionen Carolus IX
Rex, ravelinen Prins Gustaf och bastionen Johannes Rex sorterade,
hade en vaktstyrka i 1700-talets början på cirka sjuttio man. Porten
tjänstgjorde för övrigt som kronohäkte, där fångarna förvarades i
kalla och mörka rum, vilka till på köpet voro mycket osnygga.
Tvärs över kanalen, ungefär där bron vid Hotellplatsen nu är
belägen, låg Slusskvarnen, byggd av Johan Kuyl, och under
densamma forsade Fattighusåns vatten, vilket drev kvarnens stenar.
Byggnaden uppfördes 1648, och ända till 1873, då den revs och
den nya slussen byggdes, fingo alla småfartyg och pråmar, som färdades
genom den gamla, alldeles intill liggande slussen, här erlägga
avgäld.
Bakom kvarnen, där Fattighusån rann genom ett valv i
fästningsmuren, har man, enligt vad en sägen förtäljer, “anställt vattenprovet
med de stackars kvinnor, som vidskepelsen anklagade för trolleri;
sjönko de, voro de kanske oskyldiga, men likväl icke säkra för
pinbänk och neslig död; flöto de, voro de bestämt skyldiga och
deras öde beseglat".
Enligt en annan sägen — som gamla anhöriga till mig hört i
ungdomsåren av ännu äldre göteborgare — skall bagargalgen, om
vilken jag berättat å sidan 551 i föreliggande del i sammanhang med
de olika straffarterna, på samma plats kommit till användning. Som
vi veta rådde mycket stränga bestämmelser förr i världen för bagarna,
vilka skulle tillhandahålla brödet efter en viss bestämd vikt i
förhållande till ett visst bestämt pris. Den som bröt häremot
underkastades straff, vilka i vissa fall kunde vara ganska drakoniska.
Sålunda ådömdes den felande vid första resan höga böter. Upprepades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
