Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förnäm färdeled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Judarnas hemortsrätt i vårt land erkändes, som vi veta, först genom
Gustaf den tredjes toleransedikt av 1779 samt genom förordningen
av 1782, varigenom mosaiska trosbekännare tillätos slå sig ned i
Sveriges tre största städer.
Dessförinnan hade visserligen en och annan individ av detta
orientaliska folk i förskingringen lyckats smyga sig in i landet, och ett par
gånger hade några genom regeringens tillmötesgående tillåtits inkomma,
men det rådde en stark aversion mot främlingarna. Ja, år 1685
påbjöds till och med att alla judar skulle förvisas ur riket och på
1720-talet att alla judar som foro omkring i landet skulle häktas och åläggas
kronoarbete.
Över ett sekel senare lämnades emellertid för handelns förkovrans
skull göteborgsköpmannen Niklas Sahlgren tillstånd att intaga
portugisiska judar i ett av honom stiftat fiskerikompani, men huruvida dessa
begagnade sig av rätten att här anlägga synagoga vet man ej. Sedan
de i 1780-talets början mera allmänt tillåtits bosätta sig här i staden,
upprättade de emellertid en sådan i huset n:r 30 vid Drottninggatan.
Den förste juden som kom in här för att begagna sig av rätten
att idka handel var snus- och tobakshandlaren David Abraham, vilken
1780 bosatte sig vid Kungsgatan, men ej tilläts hålla öppen bod. Den
förste däremot som erhöll burskap såsom handlande var Elias Magnus.
Sedan Marstrand 1794 upphört att vara frihamn, blev invandringen
starkare, men Handelssocieteten såg icke främlingarna med blida ögon,
ej heller folket i gemen. Särskilt efter kontinentalsystemet var
förbittringen stor. Man anklagade judarna för att de översvämmade
landet med överflödsvaror och för att de här i staden drevo ett djärvt
lurendrejeri och växelvingleri. Emancipationen pågick emellertid. Och
i 1800-talets senare skede blevo judarna, ej minst genom göteborgske
riksdagsmäns, en C. F. Waerns, en Olof Wijks, en S. A. Hedlunds
ingripande, likställde med kristne medborgare. Dock kan ännu ej
någon jude bli statsråd.
Sedan den första synagogan brunnit 1802, inreddes en ny i
Kyrkogatan n:r 44 år 1808. Denna var emellertid trång och obekväm, varför
den nya vid Stora Nygatan hälsades med allmän tillfredsställelse av
församlingen. Dess andlige ledare äro rabbinerna. Bland dessa
erinra sig de äldre särskilt doktor Moritz Wolff — fader till bl. a. det
göteborgska Vetenskaps- och Vitterhetssamhällets nuvarande ordf.,
med. doktor Ludvig Wolff. Han var rabbin här 1857—99 och dog
1904. Berömd som vetenskapsman, vördades han som en patriark
och var för sitt blida och fina väsen allmänt uppburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
