Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubben Blom och hans hotell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningssamlare. Denna samlarvurm gjorde hans vind efter hand till
ett antikvariskt bibliotek av journalistisk litteratur och honom själv
till ett levande lexikon i allt som rörde samtidens och forntidens
Göteborgshistoria.
När Blom kommit över mannaålderns gräns, utvecklades hans
egendomliga väsen på fullt allvar. Han blev då det original, vars
vanor och egendomliga lynnesdrag tilldrogo sig allmän
uppmärksamhet, kommenterades och beleddes. Han inrättade sitt liv efter
bestämda regler och allt skulle gå som efter visarne i ett ur. Dagen
började med att han tidigt, kort efter solens uppgång, anställde
meteorologiska observationer, vilka dag efter dag, år efter år noga
antecknades. För den skull hade han på gårdsbyggnaden satt upp
tvenne vindflöjlar, vilkas svängningar noggrant jämfördes med Tyska
kyrkans tornflöjel. Han hade också noga anpassat sina kläder efter
väderleken, vilket väl andra människor också göra, fast icke fullt så
originellt som han. Hattar och rockar voro numrerade i
överensstämmelse med barometer och termometer, ett nummer för solsken,
ett för blåst, ett för snö, ett för regn och så vidare. Han var ej
heller den som räddes för ett oväder, ja det var rent av ett
inneboende behov för honom att trotsa elementen.
— Hur kan herr Blom våga sig ut i ett sådant väder? sporde
en ovädersdag en man, som mötte gubben på hans vanliga stråkväg.
— Hå kors! Vad angår det mej?... Jag har ju hatten nummer
trettan och rocken nummer attan och så paraply! utbrast den gamle
triumferande.
Han var också en stark fotvandrare, men han gick icke på andra
än bestämda tider, han gick ej heller andra gator och vägsträckor
än de han bestämt en gång för alla och icke ett steg utöver ett visst
antal. Vid ett givet klockslag steg den gamle ut ur sin port, hans
långa, magra, framåtlutande kropp stöddes mot en käpp, och med
noga avmätta steg gick han Södra Hamngatans trottoar framåt, talande
högt för sig själv. Han kände till punkt och pricka stenarnes antal
i trottoaren från Bloms hotell till Arfvidsons hörn, nuvarande Stibergs,
och störde någon den gamle i hans funderingar eller tvingade honom
att vika ur vägen, att taga ett sidosteg eller gå ut på gatan, blev
han mäkta arg och utöste med mustiga kraftord sin vredes skålar
över den olycklige.
En afton stod en nattväktare i vägen för gubben Blom, alldeles
i ett gathörn, där han skulle fram. Ordningsmaktens representant
flyttade sig inte, och följden blev en störtsjö av okvädinsord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
