Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla sockerbruket och Brunnsparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade hon, ehuru planen var densamma, ett helt annat utseende än
nu. Då voro husen små, och bakgårdar och uthus gingo nära nog
ned till kanalbrädden, under det fasaderna vette åt Holländaregatan
eller nuvarande Drottninggatan. Varje hus hade sin lilla brygga i
kanalen för rengöring av tvättkläder m. m.
Under ett halvt sekel saknade, som jag förut antytt, kanalen på
långa sträckor all strandskoning, men sedan man år 1670 börjat
trädplantera stränderna, skedde pålning och kajanläggningar, vilka
emellertid voro ganska primitiva. Strandbeklädnaden var nämligen
av trä. Och det var först 1715 som husägarna ålades att “var och
en framför sitt hus sko kanalerna med gråsten istället för det förra
ämnet, som snart multnade".
Före 1721 års stora eldsvåda, som ödeläde alla kvarteren på södra
kanalstranden mellan Östra och Västra Hamngatorna, hade city ett
rätt lantligt utseende. Efter denna eldsvåda blev Södra Hamngatan
utlagd till sin nuvarande bredd, de nya husen byggdes till två
våningars höjd och kanalstränderna nyplanterades. Flera senare
eldsvådor förstörde givetvis efterhand Södra Hamngatans pittoreska
utseende, och allt eftersom borgarne byggde stenhus i stället för de
nedbrunna trähusen, fick gatan snart nog en prägel, som mera stämde
överens med Norra Hamngatans.
I ett par årtionden efter stadens grundläggning fick Södra
Hamngatan heta S:t Johannesgatan, kallades därefter, i likhet med den
Norra, Hamne- eller Stora Hamnegatan och fick slutligen sitt
nuvarande namn. Gatubilden är livligast i korsningen vid Östra
Hamngatan, vilken bildar trafikens brännpunkt. Så var det i stadens
begynnelse, när den första Lejonbron av trä var byggd. Så var det
efter ombyggnaden av sten 1733. Så var det vid den tid då
gatu-hörnen vid Södra och Östra Hamngatorna fingo heta “Gumperts
hörn" och “Arfvidssons hörn“ efter de båda bokhandlare, som där
hade sina affärer.
Vid dessa sista namn kommer jag osökt in på kapitlet om
Göteborgs äldre boklådor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
