Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västra Hamngatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patriot, vilken med sitt samhälles väl och framskridande till
ögon-. märke bringade en väldig gärd till främjande av dess utveckling.
Född 1793, var han till börden värmlänning. Det var fattigt i
hemmet och därför måste han tidigt ut att tjäna sitt uppehälle som
kolpojlc vid Svaneholms bruk. Det måtte varit gott gry i pojken,
ty brukspatron C. F. Uggla fäste sig vid honom, tog honom ur
stångjärnssmedjan och gjorde honom till bokhållare vid bruket. Som
ombud för Uggla sändes han upprepade gånger till Göteborg för
att för principalens räkning leverera och sortera virke, och under
dessa besök fann han så stort behag i samhället, att han beslöt
stanna där.
Just då, 1813, hade den unge Carl Fredrik Waern från Billingsfors
grundlagt ett nytt handelshus, och i detta fick Renström, förmodligen
på sin förre principals rekommendation, plats som kontorist. Därifrån
flyttade han emellertid snart nog till grosshandlaren C. J. von Proschwitz’
kontor, men 1815 började han driva kommissionsaffärer för egen
räkning med värmländska bruks- och sågverksprodukter, järn och trä.
Året därpå blev han sin egen köpman och fick till förste kund sin
forne principal, Uggla, som rekommenderade honom hos en mängd
andra värmländska bruksägare.
Det hus, Sven Renström bebodde, var ett av de förnämsta vid
Västra Hamngatan, och än i dag ger det med sin lugna, från allt
prål fria arkitektur, sina enkla, rena linjer, sin altan och sin tilltalande
entré en god föreställning om byggnadssättet i det Göteborg, som
uppstod för ett sekel sedan ur ruinerna efter de svåra vådeldarna.
Härifrån dirigerade han sina vidlyftiga järn- och träaffärer, och varje
förmiddag kunde det goda Göteborg se den anspråkslöst klädde
mannen — utom de tider han låg vid riksdagen, förstås — spatsera
ut til! sin brädgård i Masthugget vid Smala vägens början, för att
hålla räfst med klampare och inspektörer. Han behövde visst inte
gå. Vagnar hade han och hästar på stall, men det var sällan han
använde dem.
Denne mångmillionär, som med dinglande gång och besynnerliga
armrörelser vandrade på Göteborgs gator, ful som en apa, blev både
en framstående och på skilda områden verksam kommunalman, som
särskilt inom stadens drätsel nedlade ett mångårigt, insiktsfullt arbete,
samt en upplyst och dugande riksdagsman.
Sven Renström dog den 26 juni 1869. Sedan han gått bort stod
det klart för mängden, vilken under den bortgångnes levnad sagt så
många hårda ord om hans sparsamhet och njugghet, att det icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
