Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustavi domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sjelfve äga eller bor i andres hus; altså tilstädjas inge flere, de
väljande til hinder och intrång, at vid valet sig inställa, utan
förbjudas alle, som stå i andres bröd, såsom enskilte Betjente, Geseler,
Lärlingar, Drängar, Pigor och flere, samt alt löst folk, at i kyrkan
sig intränga, blifvande alle sådane af de vid kyrko-dörren satte
Personer och Vakt afviste och undanhållne", heter det i en kungörelse
i 1700-talets senare del.
Många kyrkliga seder och bruk hörde till det rätta
församlingslivet och några av dem ha bevarats till våra dagar. Så
nattvardsbarnens konfirmation, vilken påbjöds första gången 1768.
Husförhören, som påbjödos 1743, förekomma däremot icke. Ej heller den
s. k. kyrkstöten och kollektinsamlingen medels håv. Den förstnämnde
betecknade en kyrkovaktmästare, vilken, utrustad med en lång, med
mässingsknapp försedd stav, vandrade genom kyrkan för att då och
då genom en kraftig stöt med staven i golvet eller i vederbörande
bänk väcka de som somnat. Ofta åtföljdes han av ett par personer,
vilka buro kollektbössor eller en håv, vari kyrkobesökarnas frivilliga
gåvor för ett och annat kyrkligt ändamål uppfångades.
Vad prästerskapet beträffar voro stiftets superintendenter, eller
biskoparnas företrädare, kyrkoherdar i templets första tid. De voro
Sylvester Phrygius, Andreas Prytz och Eric Brunnius. Sedan
Göteborgs superintendentia blivit biskopsstift och ovannämnde Brunnius
upphöjts till biskop, fick domkyrkoförsamlingen 1665 sin egen
kyrkoherde och domprost. Den förste i denna gemensamma egenskap
var lektorn Johan Torinius. Efter honom äro följande män
antecknade såsom domprostar: Eric Löfgren, Isaac Lithonius, Andreas
Hille-ström, Mathias Otto Ubechel, Olof Ekebom, Johan Wingård, David
Magnus Hummel, Joh. Henrik Thomander, Peter Wieselgren, Anton
Rosell samt Josef Nath. Rexius.
De flesta av dessa voro utmärkta andans män. Om några av
dem skall jag berätta en del, när vi komma till domprosthuset, och
avbildar tre i samband med kyrkan.
Vad dennas övriga funktionärer beträffar kan det ha sitt intresse
orda något om organisterna. Redan den äldsta domkyrkans orgel,
vilken förfärdigats året 1661 av Hans Horn, hade sina exekutörer
bland prästerna och lärarna. Och bland organisterna på 1700-talet
är det flera, vilka med heder skrivit in sina namn i stadens
musikhistoria. I början av nämnda århundrade är det en musikalisk knekt,
krigsgevaldigern Johan Anton Bonn, som sköter organisttjänsten, vidare
stadsmusikanten P H. Leiditz, Bengt Liedner och dennes son Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
