Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustavi domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadens äldre köpmansnamn, Hammarbergs. En av släkten, Peter H.
hade 1832 kommit på det Renströmska kontoret som bokhållare och
i hög grad vunnit chefens förtroende, vilket slutligen ledde till
kompanjonskap. Och det blev till båtnad för båda, ty Hammarberg var
en utmärkt köpman, i mångt och mycket av samma kynne som
Renström, omfattades med vidsträckt allmänt förtroende, var
Handelsföreningens ordförande, några år riksdagsman o. s. v.
Denne Hammarberg dog 1888. Hans son James H., likaledes
delägare i Renströmska firman och ledare av ett av landets största sågverk
— Kramfors i Norrland — var också en utmärkt köpman och uppburen,
mångintresserad kommunalman. Tyvärr bröts hans levnadsbana
jämförelsevis tidigt, vid knappast fyllda femtio år. Under en ritt i mars 1896
ute å hans egendom Lilla torp föll hästen och Hammarberg ådrog
sig därvid så svåra skador, att han kort därefter avled.–-
Bland Domkyrkans närmaste grannar må förövrigt räknas det
gamla källhuset vid Västra Hamngatan. Domkyrkokällan, som det i
dagligt tal benämnes, är ett av de få minnena från stadens första
vattenledning. Denna drogs, som bekant, från Kallebäcks källor,
belägna ett stycke utanför södra stadsgränsen, och fullbordades den
17 november 1787, då vattnet första gången tappades från en pump
vid Kungsporten. Tio år därefter fullbordades vattenreservoaren vid
samma port och i sammanhang därmed byggdes en del källhus i
stadens olika delar. De mest monumentala av dessa voro källan
vid Domkyrkan och den för flera år sedan nedrivna källan vid Gustaf
Adolfs torg.
Domkyrkokällan har sålunda mer än ett sekel på nacken. Hon
var med då den gamla kyrkogården utplånades och de gamla
sten-bryggorna över kanalen revos. Tusende sinom tusende ha släckt
sin törst med hennes kristallklara vatten, vilket hade en helt annan
smak än det som då bjöds ur brunnarna.
Där utvecklades fordomdags i synnerhet om aftnarne ett rörligt
liv. Då infunno sig massor av drängar med sina vattentunnor och
pigor med ok och spänner. Och tunnor stodo i långa rader utefter
kanalkanterna. Där så mycket ungdom samlades blev det ju stoj
och glam i oändlighet. Ja, än i dag finnes det gamlingar i stadens
centrum, som voro med den tiden och som ännu hämta sitt
drickes-vatten därifrån.
Inskriften som lyser i guldskrift på källans framsida är mycket
tänkvärd och troligen författad av den poetiske borgmästaren Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
