Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omkring Kungsgatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Bondeson var född i Vessige, Halland, 1854, blev 1876
student i Uppsala, där han 1881 vart amanuens vid de
farmakologiska samlingarna. 1889 avlade han medicine licentiatexamen och
slog sig ned i Göteborg. Då var han redan en över hela Sverige
känd landsmålare och folklivsskildrare. Ty varje sommar under
studenttiden hade Bondeson med sin fiol dragit omkring i landet, givit
landsmålssoaréer, sjungit visor och berättat historier. Här i staden
erinrar jag mig hans föredrag i Exercishuset, vilket alltid blev till
trängsel fyllt av en av den omotståndlige skildraren entusiasmerad
publik. Det berättades också, att Bondeson förtjänade så mycket
under sina landsmålsturnéer, att han med de influtna medlen kunde
bekosta sina studier.
Det var något nytt, Bondeson kom med. “Han har, skrev en
gång en av hans allra förste biografer, gått i spetsen för en ny
riktning inom bondelivsskildringen, och på samma gång han varit
reformator, har han icke varit så radikal, att icke den stora allmänheten
förstått eller kunnat följa med honom. Denna förening av egenskaper
hos honom: bestämdheten i fullföljandet av det mål, han föresatt sig,
och försiktigheten i väljandet av medel har gjort honom så populär.
Hans yttre står i en märkvärdig överensstämmelse med den roll han
spelar, då han inför publiken föredrager sina historier. Detta jovialiska
fullmånsansikte med ett leende som solsken och de stora blå ögonen
under de ljusa ögonbrynen, den sjungande stämman med sina ofta
salvelsefulla tonfall, den starka pannan och kullriga hjässan, som icke
lider av något överflöd på hår, men där det, som fins kvar, går i
den nordiska linfärgsskiftningen — allt vittnar om bondeursprung.
Och öppnar han sin mun och talar sin breda halländska dialekt,
varvid ögonen smålistigt plira, när ett skämt helt makligt, jag skulle
nästan vilja säga andäktigt, går över de fylliga läpparna, blir
intrycket ännu starkare av att det är folkets son han vill vara och är
och att det är dess blod som han vill bibehålla outspätt av kultur
och överförfining. Sin nya metod hade Bondeson också lärt från
bönderna. Den fick sitt värde därigenom, att den vilade på ur folkets
egen mun samlade berättelser och fakta, icke på hörsagor".
Kärleken till folkdiktningen hade väckts hos honom av fadern,
den halländske sockenskomakaren och sadelmakaren. “Ifrån min
tidiga barndom — har Aug. Bondeson själv berättat — underhöll
han mig med sagor och berättelser. Hans minne var oerhört. Allt,
vad han sett, hört och läst, stod präntat i minnet. I hela omnejden
var han också känd och högt värderad för sin berättarkonst. I sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
