- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
826

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salutorgen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nu börjas det, sa’ pajas, stående på nämnda plank, och därpå
trumpetade han, så det genljöd över torget.

Kolossala anslag, målade i ett manér, vars skola vi ej tilltro oss
kunna avgöra, lockade till sig hela hopar av beundrare. Man njöt
outsägligt av de brokiga scenerier, vilka i bild återgåvo vad som
livs levande och under positivmusik fanns att se inom de tunga
för-hängena. Men man blev icke stående endast utanför. Man gick
in och ut och ut och in, och det var ingen ända på förtjusningen.

Detta var den estetiska sidan av Larsmässan. Till den hörde väl
ej de ovannämnda salustånden å torget och på platsen mellan Bazaren
och Vallgraven, icke heller folkmarknaden på Lejonbryggan och
kreatursmarknaden på Exercisheden, men måhända barntrumpeternas,
trähästpipornas och lergökarnas konsert, till vilken prat och skratt
och skrän gåvo ett stämningsfullt biträde.

Ja, så var det under Larsmässans glansperiod. — — — —

Nu äro dessa marknader ett minne blott. På 1860-talet upphörde
de officiellt. Vårmätten indrogs år 1866 och Larsmässan 1867, men
den sistnämnda fortlevde ännu ett antal år framåt. Och den som
skriver detta och många andra, som voro pojkar på 1870-talet,
förnummo rätt länge ganska livliga reminiscenser från
Larsmässans dagar, mest i form av blecktrumpet och Kungälvs
pepparkaka. –

Avgifter för torgplatser betalades redan i gamla tider av försäljarna
till staden och benämndes accis. Månglarna fingo alltså betala pr
vecka: “de som sålde ljus — 10 öre, de som sålde allahanda lutfisk

— 10 öre, de som sålde lök, gryn, smör, ärter samt andra små
persedlar — 10 öre, de som sålde fåglar, ägg, höns, harar, krabbor
och annat smått — 12 öre, de som sålde grön frukt och rötter, såsom
kål och ärtskidor — 6 öre, de som handlade med äpplen, päron,
plommon, körsbär och krikon — 16 öre, de som sålde allahanda
slags bär — 6 öre, — de som sålde lax och sill — 12 öre, de som
sålde stärkelse, tvål och såpa — 6 öre, de som sålde mössor, kragar,
band och nålar — 16 öre, de som handlade med sylta och ätande
varor — 16 öre“.

Dessa avgifter gällde för två och ett halvt sekel sedan, alltså långt
före den tiden Kungstorget blev salutorg. Jag anför dem emellertid
för kuriositetens skull.

Staden har gjort mycket för torghandelns hygien, men vore det
inte på tiden att vederbörande toge och cementerade eller
asfaltbe-lade torget i hela dess utsträckning, så att vi sluppe den föråldrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:43:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0826.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free