- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
851

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Manegen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

direktören, som strängt bevakade hennes steg och ej på villkor lät
någon obehörig uppvakta den sköna. För att vara fullt säker i det
avseendet hade han placerat sin hund, en jätte av släktet canis,
utanför ryttarinnans rum på Göta källare. Och där låg den fyrbente
vaktaren ständigt på post.

Detta var ett aber för alla de ungdomar, som suckade för den
vackra cirkusdamen. Ingen vågade sig heller dit, ingen mer än en.
Denne, en galant handlande, som vi kunna kalla L., tog
kärleksguden i hågen en förmiddag, då han visste att den sköna var allena,
utrustade sig med en utsökt bukett och klev in på hotellet. Mycket
riktigt: där låg en fyrbent Cerberus på post utanför den skönas dörr.
Men egendomligt nog visade sig hunden alls inte ovänlig, tvärtom,
han viftade svans och såg rent av inbjudande ut. Och så kom
till-bedjaren in.

Allt hade således gått bra. Men i fortsättningen gick det sämre.
När den uppvaktande kavaljeren efter ett kort besök, förmodligen i
fruktan för Guerras ankomst, ämnade draga sig tillbaka, visade
hunden en annan uppsyn. Han morrade och reste borst och tillät på
inga villkor mannen komma ut igen. Alla försök voro fåfänga.

Efter någon timma återkom den svartsjuke och hetlevrade
cirkusdirektören, som dresserat sin hund till denna knepiga taktik; men
över sista scenen i komedien, som höll på att sluta som en tragedi,
drar jag medlidsamhetens djupa slöja.

Jag skulle kunna nämna ännu flera namn, men nöjer mig med
ett sista — Galvano. Det bars av en skön italienska, vars plastiska
attityder på hästryggen utmärktes av mycken grace och elegans.
Hennes namn låg i varenda göteborgsherres mun, och naturligtvis
frestade hon också den tidens witzmakare. De kallade henne för

— Galvanoplastiken.

Med manégen var för övrigt ett av Göteborgs äldre och förr
mycket bemärkta namn oupplösligt förbundet. Jag menar det Everska,
vars representanter, åtminstone i de äldre generationerna, alltid
intresserat sig för hästsporten. Det var grosshandlaren Alfred Evers
som ägde manégen, vid vilken han var så varmt fästad att
vederbörande hade ett fasligt arbete med att förmå honom att låta riva
den. I ett kvarts sekel efter gaturegleringen och Stora Nygatans
bebyggande stod den kvar och skräpade. Men år 1874 beseglades
dess öde.

Alfred Evers, som hade vinhandel vid Södra Hamngatan näst
intill Wijkska huset, var tillika hanoveransk konsul och godsägare på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:43:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0851.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free