Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bisarr Göteborgsfigur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans hustru hade, som förut anmärkts, låtit skilja sig vid honom
— hon dog sedermera inom parentes sagt år 1809 på Drottningholm
men egendomligt nog fanns det en annan kvinna som stod redo att
länka sina öden vid hans. Det var en majorsdotter Johanna Charlotta
Bethun. Trots ryktena om hans egenheter och extravaganta liv trädde
hon i brudstol med honom i Borås 1798.
Kärlek fanns väl knappast med i detta spel, snarare nyck och
begär att ha en välaktad kvinna som förde stat i hans hus. Hon
rönte också samma öde som företräderskan — äktenskapet blev för
henne en lång lidandets historia, vilken mannens bisarrerier och
trolöshet gåvo rikt stoff. Trohet och skonsam het voro tydligen
för Rosenschiitz vilt främmande begrepp, ty redan före det sista
äktenskapet hade han utvecklats till en vällusting å la turk. Detta
karaktärsdrag utvecklades mer och mer; han krävde ständigt nya
kvinnor. Man skulle alltså vara frestad frånkänna Rosenschiitz
förmågan av djupare känslor, om inte en sägen bestämt svor emot
detta antagande. Majoren lär verkligen en gång varit djupt förälskad
— och lycklig. Därom berättas följande:
En dag, när majoren var i Domkyrkan — dylika besök förekommo
aldrig vid andra tider än när ungdomen konfirmerades — hade han
bland konfirmanderna varseblivit en ung flicka, så skön, så tjusande
och behagfull, att han vart till häftigaste lidelse betagen. Flickan
var fattig. Alltså fanns det utsikt att vinna henne. Fadern och hon
själv uppvaktades — och efter åtskilliga övertalningar gåvo båda med
sig. Den förstnämnde mutades med en summa av två tusen
riksdaler, och Rosenschiitz fick flickan till älskarinna.
Kärleksförhållandet lär ha räckt ett år. Så dog flickan, efter att
ha gett livet åt ett barn, vilket också dog omedelbart efter födseln.
Majoren hade under denna tid hållit sig märkbart lugn, det var som
om kärleken lagt band på hans sämre böjelser. Och att han
verkligen älskat denna flicka av folket framgår därav, att han lät balsamera
liken och åt barnet förskaffade en kista av silver. Modern lät han
begrava med stor högtidlighet i en särskild grav under golvet i Tyska
kyrkan, dit han emellanåt nattetid begav sig för att vara den älskade nära.
I samband med denna historia förmäler sägnen, att Rosenschiitz
låtit gräva en gång snett under hamnkanalen från sitt hus vid Södra
Hamngatan till kyrkan. Allt i syfte att lättare kunna göra sina
nattliga besök hos den döda. Företaget skall ha påbörjats, men
plötsligt avbrutits; det troligaste är väl att myndigheterna, om
grävningen verkligen begynt, lagt sig i saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
