Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl den niondes staty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacksamhetsskuld, sitt minnesmärke i bronsen. Den förste i raden
av de store Carlarne på det nydanade Sveriges tron omstrålas
visserligen icke av samma nimbus som fadern, den store riksbyggmästaren,
och de båda hjältekonungarna Gustaf II Adolf och tolvte Carl, till
vilkas ära vårt folk titt och tätt är redo att tända rökoffer. Än i
dag är det som om minnet av de våldsamt upprörda tider, i vilka
han levde och i vilka blodbad och revolutioner beteckna hans väg,
förmörkade hans bild, och skuggan av hans järnhårda arm faller
djup på historiens blad. Men likafullt förtjänar denne härskare
folkets kärlek, ty om någon var han en folkets konung. Och visst
är att han, för att tala med Geijer, hör till de gestalter, som växa
under forskårens öga.
Han var föreningslänken mellan sin store fader och sin store son;
utan honom hade faderns verk kanske icke blivit beståndande.
Under svårigheter, som delvis voro större än de, med vilka fadern haft
att kämpa, värnade han Gustaf Vasas kungagärning och befäste
riksbygget, så att det stod starkt genom tiderna.
Det blev, tack vare hans järnhårda kraft, honom förunnat att
under en av de svåraste kriser Sverige någonsin genomlevat värna
vår nationella självständighet och det svenska folkets protestantiska
tro gent emot katolikerna. Och det må, som en historiker anmärker,
till denne konungs stora berömmelse framhållas, att han, i stället
för att, såsom det i många andra länder skett, låta det nationella
konungadömet övergå till envälde, ständigt respekterade de
inskränkningar i konungamakten, som redan funnos, och dessutom på flera
sätt främjade utvecklingen av landets konstitutionella frihet. Genom
att flitigt rådgöra sig med ständerna gav han åt dessa en andel i
statens styrelse, sådan de aldrig tillförene haft, och gav därigenom
anledning till ett samarbete mellan konung och folk, som blev till
landets fromma. Hans regering blev också av största betydelse för
landets materiella och andliga utveckling, rättsväsendet utbildades
och det blev reda och ordning i förvaltningen.
“Den utmärkta regeringskonst, varmed Carl den niondes gärning
utfördes, hade han tagit i arv efter sin fader, rikshushållaren och
patriarken, som i allt ville vara en folkets konung och som icke tålde
något välde mellan tronen och menigheten. Dennes blick för realiteter
hade redan hos den unge hertigen vidgats och fått en säregen skärpa.
Liksom fadern var han fullt på det klara med, att ett av de viktigaste
medlen till att giva landet styrka och storhet vore utvecklingen av
dess näringsliv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
