Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utanför Kungsportsbron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För ett sekel sedan eller så betraktades denna nu så mondäna
Vasastad med Avenyen och Södra vägen såsom landet. Till och med
Getebergsäng och Mölndal, vilken by ända sedan gamla tider stått
i livligaste kontakt med Göteborg, betraktades som något ganska
avlägset. Södra vägen, den gamla förbindelseleden mellan staden
och orterna söderut, var inte heller lockande. Det fordrades ett visst
mod att färdas den, ty hallandsbönderna och mölndalsdrängarne voro
inte mors bästa barn, när de kommo i tagen.
Borgaren som ville söderut måste passera Gamle port. Till höger
utbredde sig de grönskande plantagen, av vilka Kristinelund eller det
Wohlfartska var det största och vackraste, men till vänster lågo
dunst-mättade ängar, tillhåll för stadens avskum. Trädgårdsföreningens
park var ännu inte till och Kungsparken knappast anad.
Landerier-nas täcka manbyggnader på Lyckan, Johanneberg o. s. v. skymtade
gästvänligt fram ur sina gröna ramar och till vänster lyste
Rosengård och Hedås som pärlor i gröna infattningar. I en liten hage
kunde man iakttaga det sistnämnda, vilket låg likt ett slott nere på
slätten, där stadens störste vinhandlare på den tiden, Evers,
residerade. Vidare Burgårdens gamla huvudbyggnad, som låg vid kanten
av Mölndalsån.
“Vassnödens" gamla kåkar, vilka fått lämna plats för byggnaderna
i kvarteren vid Skånegatan och Berzeliigatan, voro inte vidare
inbjudande. Desto trevligare var “Maja Mors“ lilla stuga vid själva
kröken av Korsvägen, mitt för Johanneberg, ett litet inbjudande
värdshus med bersåer och bänkar i den väl ansade hagen. Under Maja
Mors låga tak rådde ordning och hemtrevnad, så att borgaren kunde
gott stiga in och ta sig en remmare eller en kopp kaffe, utan att
träffa samman med pöbel och pack.
Tog man inte så långt, utan inskränkte promenaden till trakten
närmast stadsporten, hade man Gamla allén och de nära liggande
plantagen att fröjda sig åt. Före Gamla alléns tillkomst utgjorde
terrängen en del av Exercisheden, där köttmånglarna och
kreaturshandlarna höllo till. Vid västra sidan gick som nu Södra vägen och
bakom denna fann man assessor Kalls berömda trädgård, i vilken
denne naturvän odlade sällsynta växter; vidare Wohlfartska plantaget
med gallerportar på gråa stenpelare och en allé fram till
huvudbyggnaden, vilken vi avbilda i inledningsvignetten.
Näst intill Kalls låg Dittmerska plantaget och mitt emot ett litet
envånings gulmålat trähus, som en tid beboddes av polisfiskalen
Torsten Greiffe — alla tjuvars och skälmars skräck och fasa — vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
