Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trädgårdsföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjutande hörn av vallen. Man kallade det Pilhålan, och det var ett
av de unge simmarnes vanliga trics, att från muren hoppa i och
simma över till den stora pilen. Emellanåt fick en och annan vid
dykningen sätta livet till, ty Pilhålan hade en lerbotten, där man lätt
fastnade. Förövrigt gingo nötboskap och plumsade i träskmarkerna,
ur vilka de emellanåt måste halas upp.
Segerlindska ängen inbjöd till promenader, isynnerhet sedan den
populäre traktören byggt ett litet lusthus med trädgårdstäppa på
Fattighusåns strand nära nuvarande Slussen och prytt detsamma med
en flaggstång. Roligast hade man vid slåttern, då barnen fingo åka
med i hölassen fram till Göta källare, i vars andra våning låg ett
höränne.
Slutligen kan nämnas, att de som efter promenaderna åt detta
hållet ville förfriska sig, kunde få sitt lystmäte i en liten traktörsstuga
helt nära Stampbron.
*
När idén om anläggningen av en park på Segerlindska ängen
framkom, omfattades den med livligaste intresse av “the upper ten“.
Idégivaren var en kapten vid Göta Artilleriregemente Henrik Elof von
Norman, längre fram överstelöjtnant och kommendant på
Ny-Älvs-borgs fästning åren 1858—63. Han hade gjort sig bekant icke allenast
för sitt skarpa förstånd och sina förträffliga militära insikter, utan
ock för sina litterära intressen, sin cyniska kvickhet, sitt originella
väsen och sin stora kärlek till träd och blommor. Under en utländsk
resa året 1840 i artillerivetenskapligt ändamål fäste de stora botaniska
trädgårdarna hans synnerliga uppmärksamhet och han beslöt att
genomföra något liknande i Göteborg.
Hemkommen talade han först vid överläkaren på Sahlgrenska
sjukhuset P. C. Westring och denne vart så intresserad att han förde
saken vidare bl. a. till personer inom Vetenskaps- och
Vitterhetssamhället, där Westring var ordförande. Så fick Norman till stånd ett
bolag, vars aktier fördelades på många händer och vilkas innehavare
visserligen inte fått någon nämnvärd utdelning, men i stället haft
fritt tillträde till lustgården.
Stiftarna voro, utom von Norman och Westring, kommerserådet
James Dickson, docenten M. W. von Diiben, doktor A. G. Franck,
apotekare A. H. Grén, magister J. E. Areschoug och juveleraren J.
E. Tengstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0018.html
