Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern i Kungsparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina egna personliga
teaterminnen gå tillbaka till 1870-talets
mitt, den för många så
oförgätliga Rignérska tiden. Ser jag
tillbaka på de flydda åren, skifta
bilderna från ett rikt och frodigt
sceniskt liv lika snabbt, växlande
och färgrika som figurerna i ett
kaleidoskop. Och bilderna
framstå övervägande vackra i minnets
ljus, som de flesta av våra
hågkomster från bräderna, vilka
föreställa världen.
I unga dagar gingo vi till
teatern som till en fest och
skådebanans under, hemligheterna
bakom ridå och kulisser livade i
högre grad än på äldre dagar
vårt intresse. Thaliatemplet i Kungsparken fick i fantasien rent av
underbara dimensioner, likaså scenens människor. Salongens
glimmande prakt, kronans och rampens bländande ljus, scenens målningar
och skådespelarnas färgrika dräkter, allt detta var en fest för ögat,
grep oss med sin trolska makt och kom känslosträngarna att dallra,
mera kanske än det talade ordet, sången och musiken.
I och med tiden blevo vi hemmastadda inom teaterns murar och
den brinnande lusten från ungdomsåren att utforska scenens
hemligheter blev tillfredsställd. Teatern blev oss en kär vän, en angenäm
tillflyktsort. Vi trivdes så väl i den vackra salongen, som med sin
parkett och sina tre rader än i dag är den enda här i staden, vilken
motsvarar teaterbegreppet i hävdvunnen mening. I foyer och
teaterkällare knöto vi vänskapsband med många Thalias ämnessvenner,
av vilka en del lyste och försvunno som stjärnskott, en del gingo
på triumftåg mot konstens höjder, medan många vandrade in i
skuggornas rike, för länge sedan förgätna.
Jag nämnde teaterkällaren i förbigående — den gamla Gropen.
Som så mycket annat, vilket förr i tiden skänkte glädje och trevnad
åt tillvaron, har även den gått all världens väg. För åtskilliga år
sedan stängdes den för alltid och rummen, mot vars väggar så många
glädjens ekon ljudit, förvandlades till skräpkammare.
Den gamla Gropen! Hur många minnen bar den inte på! Tu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
