Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern i Kungsparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Lundström — oförgätlig i åminnelse under namnet Anna de
Wahl, den nu så uppburne Anders de Wahls mor.
På manssidan kan det vara nog att erinra om Gustaf Ullberg,
dansören och komikern, sedan mycket populär här under Ringnérska
tiden, Frans Hodell, skämttidningsredaktören, och Knut Tivander —
den oförbrännelige “Tivis“, vilken alla de som gingo på teatern på
1870- och 80-talen ej kunna tänka på utan att le ett gott leende.
Selinderska barnteatern uppträdde på Storans scen från den 11
maj till den 20 juni 1860 och lade hela det teaterälskande Göteborg
för sina fötter.
Efter hand fingo göteborgarna skåda det bästa Sverige ägde inom
den dramatiska konsten. Artister från kungliga teatern hälsade på
första gången 1860, bland dem Svante Hedin, Axel Elmlund, Carl
Gustaf Sundberg och Elise Hvaser — alla uppgående stjärnor på
konstens himmel. Kort därefter gjorde man på denna teater
bekantskap med den oförgätlige Fredrik Deland, obestridligen under
många år Sveriges ypperste komiker. Han blev med ens
göteborgspublikens förklarade gunstling och otaliga gånger sedan gav han
gästspel här, alltid för fulla hus.
“Det var, såsom Nordensvan säger, den glada och anspråkslösa
svenska vådevillens blomstringstid, det var tiden för August Blanches
och Cramærs lustspel. Deland var med i flere av de mest omtyckta,
de sedermera så populära typerna voro skapade av honom, och han
bidrog i hög grad till att styckena nådde det rykte, som kom dem
till del. Man skrattade sig fördärvad åt hans Bläckstadius, hans
Filman, hans Bautastenius och framför allt åt Konjander, den
genomhumoristiska stockholmstypen. Det var en glad och oförgätlig tid
för det oförargliga skämtets vänner.“
Carl Gustaf Sundberg var ej mindre populär, isynnerhet hos
damerna. Han var kungliga teaterns förste älskare på en tid då Iffland,
Kotzebue och Grillparzer behärskade repertoaren och han förstod att
tolka de hjärtnupna känslor, som den tiden voro övliga, lika bra
som han senare förstod att spela nobla och behärskade gamla
ädlingar. Han hade läst in en roll för Hjortsberg, och han hade spelat
älskare mot Emilie Högqvist.
Svante Hedin återigen var den elegante räsonnören i de franska
komedierna och lustspelen — känd för övrigt i hela Sverige för sin
bitande kvickhet.
I mitten av augusti 1860 kom Södra teaterns sällskap under
ledning av den framstående komikern Ludvig Zetterholm, som skapat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
