Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern i Kungsparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såväl det italienska operasällskapet som större delen av det svenska
engagerades av honom.
S., van att bedöma allt efter världsstadsförhållanden, knusslade
visserligen varken på gager eller personer. Han inbillade sig ha
kommit i en guldgruva, ur vars schakt man endast behövde hämta
den ädla metallen, men ack! — hur grymt blev han ej besviken.
Göteborgarne, storsinnade och frikostiga, men framför allt
praktiska affärsmän, sågo tydligt, att kalkylen var svävande, att allt gick
på tok och drogo sig tillbaka. Och så brast den granna bubblan.
Detta var verkligen synd, ty så väl som teatern sköttes och så
dugliga dess sujetter voro, hade den förtjänt ett bättre öde.
Scenisk styresman var Ludvig Josephson, primadonna en av vårt
lands skönaste och yppersta skådespelerskor Gurli Åberg (sedermera
fru Ulff). Övriga sujetter av framstående rang voro Wilh. Åhman,
Österberg, Wagner, Victor Holmqvist, Carl Pettersson, Ahlström
(elegant älskare) m. fl.
Italienarne voro ungefär de samma som vid Mindre teatern i
Stockholm, tillökta med några ganska eminenta förmågor såsom
signora och signor Coy, signor Sabbatini och kapellmästaren signor
Carlo Patti (bror till den världsberömda Adelina), en ung, glad och
älskvärd garcon samt vår synnerlige favorit.
Den 1 september 1869 invigdes detta storartade teatraliska
företag med konung Gustaf ULs stämningsfulla dram “Siri Brahe och
Johan Gyllenstjerna“, och sällan, om ens någonsin, har jag hört ett
så intensivt bifall, sådana applådsalvor, som vid denna
invignings-representation, och att döma därav syntes teaterns auspicier lysande,
men tyvärr där, som året förut i Stockholm, åto italienarne upp vad
de stackars svenskarna församlade i ladorna.
Österberg hade alltid ett gammalt ordspråk som löd: “Det går
till oktober“, men gunås så visst, det gick inte längre än till april.
Operasällskapet hade gått in’s blaue hinein redan i december“.
En av de mest lysande skådespelerskorna i sällskapet var Gurli
Åberg, sedermera fru Ulff. Hon var samtida med Gustaf Fredrikson,
Knut Almlöf, Victor Hartman, Svante Hedin och övriga
1870-1880-talens sceniska berömdheter. Och älskarinnorna och subretterna i de
franska komedierna och konversationslustspelen utgjorde hennes
egentliga område. Hon tillhörde längre fram Dramatiska teatern, då
den franska komedien regerade där, “och den franska dialogens esprit
har väl sällan blivit tolkad med större mästerskap än av Gurli Åberg.
Som hennes glansroller påminner man sig Sarah i “Onkel Sam“,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
