Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern i Kungsparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Göteborg och började annandag jul 1871 sin andra sejour på
Nya teatern. Bland nya krafter i hans sällskap märktes Oscar Stiegler,
sedermera direktör i landsorten, J. P. Strandqvist m. fl. Detta spelår
begagnade sig Ahman av en del gästspel, vilket ej så litet bidrog
till sejourens lyckliga utgång även denna gång. Så uppträdde Edvard
Stjernström här från den 9 februari till den 10 april 1872 och
spelade bl. a. sin stora bataljroll “Don Cæsar de Bazano“ ■— ett av den
tidens populära stycken, som länge bevarats i gamla teatervänners
minne. Efter Stjernström gasterade Fredrik Deland tretton gånger.
Åhmans andra sejour slöt den 3 juni 1872.
Sedan han avrest till Norge fingo göteborgarne på sin främsta
teater förnya bekantskapen med Cettis danska sällskap, bestående
av sådana utmärkta krafter som herrarne Cetti, Dall, Hougaard, Jensen
och Witzleben samt fruarna Holst och Fanny Dall. Dessa hade förut
erövrat göteborgarne fullständigt på gamla Mindre teatern, där de
under 1870-talet voro som barn i huset.
Äldre teatervänner erinra sig med oblandat nöje dessa publikens
förklarade gunstlingar — den ypperlige komikern Hougaard och
hans oförliknelige Jeppe på berget, den smidige, vackre och
tem-peramentfulle Orlamundt, göteborgsdamernas avgud, den glada Fanny
Dall m. fl. — vilka under Rasmussens auspicier spelade Holbergs
komedier och Hostrups lustspel så som endast danskar kunna det.
För att nu inte nämna gubben Witzleben, som sedan flyttade ut till
Lorensbergs sommarteater — den gamla trevliga ladan, som låg i
parkens södra del.
Så ryckte Ahman ånyo in på hösten eller noga räknat den 4
oktober 1872 och började sin tredje sejour, vilken slöt lika
framgångsrikt, åtminstone konstnärligt, som den föregående. I detta
sammanhang kan nämnas, att direktör Ahman aldrig försummade öppna
teatern för den obligatoriska teatermaskeraden i februari, vilken
utgjorde ett av säsongens mest gouterade nöjen. Det låg stil och liv
över dessa maskeradbaler och jämför jag dem med våra dagars får
jag bekänna, att de senare te sig som blodfattiga parodier på de förra.
Innan Åhman började sin sista sejour 1873 ryckte Knut Tivander
in på en månad med sin första uppsättning av sina sedermera
riks-berömda vackra flickor. Så kom Ahman den 3 oktober och slöt
sejouren, efter ett kort uppehåll, den 30 september 1874. Nu hade
den originelle direktören tröttnat på att vara “sin egen“ och flyttade
samma år till huvudstaden, där han blev skådespelare och regissör
under Stjernström. Två år därefter dog han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
