Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ringnérska tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värdigt vid sin makes sida stod Emilia Gustafsson,
göteborgs-scenens primadonna den tiden — tjusande som signora Pepita, stolt
som Cecilia av Eka. Fru Gustafsson var en ståtlig uppenbarelse på
scenen, en mästarinna i diktionens konst, och alla hennes
framställningar buro prägel av djup och sanning och ett suveränt herravälde
över plastik och mimik.
Född 1832 började hon sin konstnärsbana i landsorten hos Hessler.
Vilka vidder hennes talang omspände ser man bäst av följande roller:
Drottning Elisabeth i Grefve Essex, drottning Gertrud i Hamlet, mor
Fadette i Syrsan, Magnhild i Bröllopet på Ulfåsa, fru Tjælde i Ett
handelshus, Malin i Siri, Augusta i Löjen och tårar, majorskan i
Dagtingan, Veronica i Den ondes besegrare, grevinnan Danicheff i
Familjen Danicheff, Paulina i En vintersaga, Syster Gudule i
Ringaren i Nötre Dame, Fru Laroque i En fattig ung mans äventyr o. s. v.
Direktör Gustafsson avled redan 1884, men hans maka var i flera år
därefter en värderad lärarinna i talets konst åt unga sceniska adepter.
Den populäraste skådespelaren i Gustafssonska truppen var utan
gensägelse Mallander. Framstående på scenen, karaktärskomiker,
kvick kuplettförfattare, jovialisk sällskapsmänniska spred han solljus
vart han gick, bakom rampen och ute i livet. Man kan säga att han
bar upp en god del av repertoaren, när denna, som den ofta gjorde
för rästen, gick i den muntra genren. Hans frodiga humor gjorde
sig omotståndligt gällande i den tidens bataljstycken. Och än i dag
le vi ett gott löje vid minnet av en Pipping i Sodom och Gomorrha,
Nepomuk i Den ondes besegrare, Sjövall i Ett resande teatersällskap,
Knifving i Advokaten Knifving o. s. v.
Mallander var stockholmare — naturligtvis höll jag på att säga
— och född 1840. Vid aderton års ålder övergav han typografbanan
för teatern, reste med ett par landsortssällskap, var några år i
Helsingfors och kom 1874 till Åhman i Göteborg. Och så blev han
fast här i nära sex år.
Under tiden förvärvade han en vidsträckt vänkrets, som
högeligen uppskattade hans sällskapsgåvor, hans förmåga att ur ärmen
skaka tillfällighetsvers, hans konst att föredra dem och hans
kvickheter. När han var med, vilade det inga ledsamheter över
sällskapet. God kamrat och vän var han bakom kulisserna och
annorstädes. Och alltid hade han en rolig replik till hands — eller rättare
muns. Exempelvis en gång, då skådespelaren Engelbrecht under en
mellanakt stod och ljög ihop historier för en grupp kamrater, vilka
grinade som solvargar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
