- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
75

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ringnérska tiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ämnesvenner och framför allt lärde man där talets svåra, i våra dagar
betydligt försummade konst. Ända till 1885 var han fäst vid vår
scen, där han i Hillbergs, Hedbergs och Lundgrens första sällskap
var en av de bärande och mest användbara krafterna. Från Storan
övergick han till gamla Mindre teatern vid Södra Hamngatan under
Sternvall-Skotteska regimen, därifrån åter till Storan, vidare till Svenska
teatern i Stockholm och slutligen till landsortsscenen, till vars mest
uppburna skådespelare han räknades. I mannaålderns dagar var Z.
en framstående tragisk skådespelare, älskare och räsonnör, och på
senare åren gjorde han sig gällande i komiska gubbroller av något
kärvt, vresigt kynne.

Bland hans bästa roller må nämnas: Robin i “Hin ondes
memoarer", Carl VII i “Orléanska jungfrun", Darnley i “Maria Stuart",
titelrollen i “Ludvig XI vid gott humör", Erik XIII i “Engelbreckt
och hans dalkarlar", Benedikt i “Mycket väsen för ingenting*,
Fav-rolle i “Dora“ och Beck i “Kärlekens ögon".

*



Vad teaterledningen under Ringnérska tiden beträffar var den
alldeles förträfflig. Lika anspråkslös som Ringnér var, lika vänsäll
var han, och få teaterledare i det framfarna, om man undantar Lorentz
Lundgren och Axel Engdahl, torde varit så omtyckta som den
originelle kakelugnsmakaren. Han var klok nog att inte gripa in i teaterns
litterära och artistiska angelägenheter, men en sak ägnade han
särskild uppmärksamhet: uppsättningarna. Och han gladde sig ofta när
dessa voro dyrbara. Men hade han köpt ett möblemang en gång,
tyckte han att detta kunde passa till vilken pjäs som helst.

När skådespelet “Fäktaren från Ravenna" skulle upp, var det för
regissören nödvändigt att skaffa antika möbler, och teatersnickaren
fick tillsägelse av Gustafsson att förfärdiga sådana. Medan detta
arbete pågick, kom, meddelar en berättare, Ringnér på en av sina
vanliga inspektionstittar upp i snickareverkstaden.

— Vad håller du på med, min far? frågade han snickaren.

— Jag gör möbler till den nya pjäsen, svarade denne.

— Vad säger du! utropade Ringnér. Behöver di nya möbler
igen? Det är ju inte mer än fjorton dar sen jag köpte en sjangtil
salongsmöbel.

En annan gång skulle en större kostympjäs upp och åtskilliga
dyrbara dräkter måste, förutom mycket annat, anskaffas. Regissören,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free