Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hillbergska tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På storhertigens av W. begäran gavs “Rigoletto“, i vilken opera
fröken Falck skördade det livligaste bifall. Därefter återvände hon
till Stockholm, där hennes debut å kungl. lyriska scenen som Rosina
i “Barberaren" föranledde både publik och kritik till det mest ampla
erkännande. Hennes därpå följande engagement vid Nya teatern
i Helsingfors bidrog i sin mån att göra den svenska sången älskad
i vårt gamla broderland.
Vid sidan om dessa förtjänar särskilt sällskapets förste komiker,
Gustaf Adolf Borgström några ord. Han var värmländing till börden
och hade redan 1869 debuterat i landsorten såsom Osmund i
“Säter-hyddanK Sedan reste han på 1870-talet med Knut Tivander. Vid
Hillbergska sällskapet började hans stjärna stiga. Det var i “Boccaccio“
han vann sin första triumf, och mången ansåg hans utförande av
Lam-bertuccio i sagde operett fullt värdigt att ställas vid sidan av Holmqvists
i Stockholm.
Sedan gick det framåt med raska steg. Efter spelårets slut gick
han in vid Södra teatern i Stockholm, där han stannade till på hösten
1883, då han formerade bekantskap med “Hammerska ladan“.
Stock-holmarne voro förtjusta i honom. Kritiken öste blommor på den
förträfflige komikern, som kom publiken att storkna av skratt. Det
fanns ursprunglighet, osökthet och hjärtlighet i hans framställningar,
vilka aldrig förfelade att slå an.
På hösten 1884 finna vi åter Borgström i Göteborg hos direktör
Nyman på teatern vid Södra Hamngatan. Här utvecklade han ett
jättearbete: varje vecka läste han in och spelade nya roller. I honom
hade sällskapet sannerligen förvärvat en ackvisition som dugde.
På våren 1885 kom han till Lorentz Lundgren på Storan och stannade
där i flera år. Han spelade brackor och småborgare av hjärtans lust
i den tidens folklustspel och sjöng visor och kupletter på ett rent av
mästerligt sätt–––-.
I fyra månader ungefär lyste den Hillbergska stjärnan på
Göteborgs horisont, men sedan var det slut. Det ståtliga företaget, som
i storslagenhet mätte sig med det Strakosch-Josephsonska på
1860-talet, gick sönder. Ekot av den stora skrällen hördes ända till
Stockholm, där man naturligtvis med spänd uppmärksamhet följt den
populäre skådespelarens bana som teaterdirektör. Hillberg hade
missräknat sig på göteborgspubliken. Företaget var för stort anlagt och
teatern var — som Frans Hedberg med rätta anmärkt på tal om
de sceniska förhållandena här på 1880-talet — för stor och för dyr,
under det att publiken icke egentligen blivit större än förut, även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
