Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedbergska tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en kan således lätt inse under vilket högtryck man måste
arbeta.
Det stycke, vilket under första året gjorde största lyckan, var
Paille-rons “Tråkigt sällskap“, som gavs ej mindre än fjorton gånger;
därnäst Sardous “Låt oss skiljas11, som gavs tio gånger för fulla och
goda hus. Beaumarchais’ “Figaros bröllop", i Isidor Lundströms
översättning, Topelius’ “Regina von Emmeritz" och Hedbergs “Bröllopet
på Ulfåsa“ gåvos också ett tiotal gånger vardera. Och nyårsskämtet
“Den japanska ambassaden“ av redaktören Gustaf Bellander höll sig
under januari månad uppe ett rätt vackert antal gånger. Med stöd
vidare av det gästspel, till vilket Hedberg under maj månad lyckats
engagera Olga Björkegren samt Ellen och Victor Hartman och vid
vilket “Odette“ uppfördes, lyckades han att någorlunda hyggligt dra
sig ur spelet vid slutet av det första teateråret i Göteborg.
När Hedberg började sitt andra spelår i Göteborg hade han
visserligen lyckats få teaterhyran nedsatt från 12- till 8,000 kronor, men
det artade sig ändå föga gynnsamt. Lyckligtvis, skriver han, kom
Knut Almlöfs gästspel denna höst att rädda situationen för den
närmaste tiden. Han uppträdde i “Familjen Benoiton", "Klädeshandlaren
och hans måg", “Fregattkaptenen", “Advokaten Knifving“ och “De
båda döve" m. fl. och togs emot med allt det bifall som hans
utmärkta konstnärsskap förtjänade och med bättre fyllda salonger än
annars i den goda staden vid Göta älv.
För att giva litet mer omväxling åt repertoaren hade Hedberg
för detta spelår engagerat tenorsångaren Löfgren och sångerskan
Selma Jonsson, sedermera fru Grunder, och tack vare dessa kunde
han ge “Niirnbergerdockan" samt “Kärlekens försåt" med musik av
Poise, varefter på vårsidan Adams komiska opera “Konung för en dag"
kom upp.
Dessförinnan, och sedan ännu en nyårspjäs av Gustaf Bellander
givit åtskilliga goda hus i januari, uppträdde Emil Hillberg som gäst
och gjorde som sådan mycket större lycka än han förut gjort som
teaterdirektör i Göteborg. Han uppträdde under detta gästspel i
“Främlingen", “Othello", “Tartuffe11, Strindbergs “Mäster 01of“ och
slutligen som doktor Stockman i Ibsens “En folkfiende", som
Hedberg i hast översatte och fick vara den förste att framföra på scenen
i de skandinaviska länderna. Hillberg gjorde, som förut sagts, av
doktorn en utmärkt figur, och särskilt var hans uppträdande vid det
stormiga folkmötet något av det bästa han åstadkommit av godmodig
humor, bitande satir och storslagen kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
