Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedbergska tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela framställningen, något omedelbart, tryggt och friskt, som
erinrade om men överglänste den populäre komiker, som en gång i tiden
kreerade rollen på svensk scen: Victor Holmqvist.
Bland andra skådespelare, som vunno erkännande på
göteborgs-scenen under Hedberg, var August Palme. Han var en mycket
sympatisk aktör och kom hit från landsorten, efter att dessförinnan ha
skolats i Stockholm och Helsingfors.
“De första roller, i vilka han fick visa sig för göteborgarne, voro
inom det komiska facket, och företrädesvis sådana där det gällde att
framställa figurer i knappa omständigheter, t. ex. Pihlén i Hedbergs
“Det skadar inte“. Man sade om honom: ja, han är mycket löjlig;
och det fick gälla som beröm. Emellertid fick han efter hand bättre
och mera passande uppgifter och steg för steg arbetade han sig in
i publikens och kritikens ynnest. Från att vara en obetydlighet, när
han kom till teatern, blev han inom några få år dess mångsidigaste
förmåga, tack vare det rika fält han hade att röra sig på, ända från
farsen och operetten till tragedien och operan. Förteckningen på
några av de roller han utförde å göteborgsscenen ger en
föreställning om den mångskiftande verksamhet han där utövade: Mäster
Olof i Strindbergs skådespel, Simon i "Tiggarstudenten", Hjalmar
Ekdahl i “Vildanden", Mossul i “Konung för en dag“, Othello, Ruy
Bias, Hamlet, Belamy i “Villars dragoner", André i “Dora“, Bengt
Lagman i “Bröllopet på Ulfåsa", Ambrosius o. s. v. Denna
mångsidighet, detta outtröttliga arbete avtvingade till och med Palmes
kamrater förvåning och aktning.11
Sedan han lämnat staden kom han till kungliga teatrarna, där
han blev premiäraktör och spelade en mängd högst betydande roller:
Hjalmar Ekdahl i “Vildanden", Ambrosius, Greven i “Denise",
Ty-gesen i “Geografi och kärlek“, prinsen i “Det var en gång“, Helmer
i “Ett dockhem", Rosmer i “Rosmersholm", Edzard i “Häxan",
Er-nesto i “Galeotto" m. fl.
En och annan gång gästspelade han på göteborgsscenen.
Samtida med Palme här voro Oscar Sternvall och hans charmanta
fru, vilka varit fästa vid kungliga teatern och här i Göteborg så
småningom arbetade sig fram vid Hedbergs och Lundgrens sällskap.
Sternvall framställde goda typer, några alldeles utmärkta; typer, som
skulle hedrat vilken scen som helst och betraktats som ett rutinerat
och gott arbete. Vi syfta på översten i “Seraphine", rektorn i
“Sa-binskornas bortrövande", baronen i “Hur man gör gott“ samt kanske
framförallt fadern uti Brandes’ skådespel “En förlovning". “Den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>