- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
93

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundgrenska Teaterföretaget.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minnas, tjugofem gånger å rad
för fulla och i det närmaste fulla
hus och Palme blev med den
rollen göteborgsdamernas
bortskämde gunstling. Han regerade
faktiskt göteborgsscenen den tiden,
men glorian kring hans huvud
bleknade, när han genomdrev sin
vilja att spela Hamlet. Det blev
ett lysande fiasko.

Under andra spelåret tillökades
Lundgrenska sällskapet med så
eminenta krafter som G. A.
Borgström, Tore Svennberg och fröken
Anna Rustan.

I detta sammanhang bör kanske
nämnas att 25-årsdagen av teaterns
tillvaro firades den 15 september 1884 med en festföreställning,
varvid en prolog framsades, författad av göteborgspoeten William
Pater-son, en mycket begåvad men åtskilligt oregelbunden man, vilken både
som självständig poet och som översättare av främmande skalder lade
i dagen en betydande formell talang. Han dog vid jämförelsevis unga
år. I en ståtlig Thalia-gestalt förkunnade fru Anna Sternvall, att:

Mången skapelse från forna dar
Ännu från dessa tiljor blänker klar
Som fyren och för unge konstnärn pekar
Den rätta stråten, när han vilsen tvekar.

En var av dem är ju en seger vunnen.

I minnet ansvar bor, och därför mana
De gamle segrarne den unga ätt
Att kämpa striden ut på samma sätt
På skådespelarkonstens vädjobana —

Vad slöjad framtid i sitt sköte bär,

Att skåda ingen dödlig unnat är.

Men när som bästa kraften konstnärn ägnar
Åt tempeltjänsten i Thalias hus,

Om än ej lagern jämt på scenen regnar
Och örat smekes av applåders brus —

Om blott till bundsförvant han har publiken,
Skall han med hjälp av den och av kritiken,
Som ej sitt skarpa svärd förgäves bär,



Oscar Eliason

Justus Hagman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free