Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundgrenska Teaterföretaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drag äro riksbekanta. Och vad han med sin eminenta talang varit
för Kungliga teatern och svensk scenkonst överhuvud är jämväl
bekant. Han har här introducerat den nyare franska komedien och
dess märkesmän — Dumas fils, Sardou, Pailleron, Gondinet m. fl.
— och ingen har i så hög grad som han förmått återgiva den galliska
esprifen och den bitande satiren. Han var den högst spirituelle
kåsören på scenen, världsmannen, som behärskade alla de
med-spelande, och få förstodo konsten att som han spetsa replikerna.
Ej mindre firad av göteborgarna blev fru Ellen Hartman, vars
friska lynne och bedårande skalkaktighet äro i friskt minne. Man
erinre sig hennes Gurli i fru Edgrens “En räddande engel“. “En
mera sann och naturlig skepnad för en flicksnärta av vår tids
ungdom torde man få leta efter. Det vilade över denna framställning
en sådan doft av omedelbarhet och friskhet, att man ovillkorligen stod
tvehågsen, om det var den renaste natur eller den högsta konst, man
hade framför sig. Säkert är, att en var, som sett denna skapelse av
den framstående konstnärinnan, ej glömmer den“. Vidare Siri i “I
telefon", en av hennes populäraste framställningar.
Bland andra artister från 1880-talet skall jag omnämna
nedanstående.
Bror Olsson började uppmärksammas redan hos Hedberg och
utvecklade sig snart till en av våra mest framstående aktörer. Hans
prestationer vittna om stark individualiseringsförmåga. Vi behöva
blott erinra om hans peruanske general i “Fernands giftermål" —
en ypperlig figur — kontorsmänniskan Bouquet i det roliga franska
stycket “Herr generaldirektören", en med fin konst uppfattad och väl
genomförd karaktär, Lagardére i “Den puckelryggige“, men
framför allt Napoleon i “Madame Sans Géne“. Bror Olssons kejsare
var en fullödig, genomtänkt, allt igenom bestickande
konstnärs-prestation.
Hans fru, Lotten Olsson gjorde sig ock förträffligt på scenen. I
“Syrsan", George Sands poetiskt fagra stycke, erövrade hon i ett slag
vår publik. Hennes fina, veka konstnärsskap lämpade sig förträffligt
för denna tacksamma roll.
Jean Sandberg tillhörde göteborgsscenen i flera år och var en
äkta huvudstadspojke. Jag minnes, skrev en krönikör för åtskilliga
år sedan, en kväll på Södra teatern för länge sedan, då man gav en
pjäs vid namn “Min Leopold". Pjäsen gick litet ledsamt, men det
var en ung herre med namnet Jean Sandberg, som spelade
skomakar-pojken och det med en ursprunglig humor, ett friskt lynne och er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
