Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundgrenska Teaterföretaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elmire i “Tartuffe“, roller i “Pariserpojken“, i “Hemsöborna“, “En
handske“ m. fl.
En fin och älskvärd kvinna, aldrig nyckfull, gjorde hon sig
omtyckt som få även inom teaterkretsarna.
Samtida med henne var Edla Hamberg, en god sångerska med
en liten frisk röst, vilken hon gjorde gällande i ett tilltalande och
omsorgsfullt föredrag, spelade pigor och subrettroller och dansade
ballett dessemellan, allt med samma goda lynne.
Två publikgunstlingar från 1880-talet voro Justus Hagman och
Oscar Eliason. Den förstnämnde utmärker sig, som bekant, för sin
förträffliga diktion, sitt utmärkta teaterutseende och spelade med stor
framgång så skilda roller som Don Cæsar de Bazano, Didrik i “Ljungby
horn“ och Hellqvist i “Hur man gör godt“.
Oscar Eliason hade börjat i Hillbergs elevskola, innan han kom
hit. Han gick först i det högre skådespelet, och vi minnas honom
från året 1885, då han utförde Bolingbroke i “Richard 11“ och
Laertes i “Hamlet", vilken sistnämnda roll han spelade med
ungdomlig käckhet och kraft. Bland andra roller i samma genre föra
vi i minnet: Pastor Manders i “Gengångare“, Valentin i “Faust“,
Härved Bosson i “Bröllopet på Ulfåsa“ och Arvid Stålarm i “Daniel
Hjort“. I det historiska skådespelet gjorde sig hans deklamatoriska
förmåga och hans för kostymen särdeles lämpliga figur sig
synnerligen gällande. De senare åren gick emellertid Eliason med
förkärlek i komedien och hans naturliga komiska talang fann här ett
tacksamt fält. Hans första större komiska roll, Bäcker i “En fiffig
spekulation", följdes av Stråman i “Kärlekens komedi“, en
synnerligen väl utarbetad karaktär, professor Klint i “Svärfar11, Corniski i
“Niniche“ m. fl.
Oscar Eliason var framför allt karaktärsskådespelare. I alla roller,
komiska eller allvarliga skönjdes hans rika individualiseringskonst och
intelligenta uppfattning.
“En av svenska teaterns skarpaste profiler — utan allt tvivel en
av dess mest begåvade konstnärer, hette det om honom. Spelar allt
möjligt från Strindberg till Feydeau, får ett trovärdigt uttryck för
vad han vill framställa. Överdriver ibland som farsör och är bäst i
något allvarliga uppgifter. Vilket ju icke hindrar, att han är mycket
rolig som komiker, utrustad med humorns gåva i ovanligt hög grad.
Är en man med många intressen, som har sin originella syn på
tingen, sin egen syn och icke andras.“
Fru Sigrid Eliason, liksom sin man, Oscar Eliason, uppfostrad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
