Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindberg och Ranft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans fru, Mathilda Linden, var under flera år en av vårt lands mest
populära operasångerskor och utförde flera betydande partier här i
Göteborg. Från Lindbergska tiden lämnar jag en bild av henne
såsom Carmen, vilken den intelligenta sångerskan i både dramatiskt
och lyriskt hänseende så skarpt utmejslat.
Lika uppmärksammad som fru Linden blev Gerda Lundequist
redan under sina första år hos Lindberg. Hon är född 1871 i
Stockholm. Efter att 1886 ha vunnit inträde vid den elevskola, som stod
under Musikaliska akademiens protektion, debuterade hon 1889 å
Dramatiska teatern som Genoveva i “Jern och blod“ av Echegaray.
På grund av den framgång debuten vann engagerades hon vid denna
teater och stannade där i två år. Var sedan hos Lindberg, därefter
hos Selander och Alb. Ranft.
Bland våra dramatiska stjärnor är Gerda Lundequist en av första
ordningen. Hon har utvecklat sig till en storslagen tragedienne, en
av de främsta svenska scenen ägt, och de gestalter hon framfört, en
Irene, en Hjördis, en drottning Anna, hava outplånligt ristat sig in i
vårt minne, burna och utmejslade som de voro av en djup
konstnärssjäls lidelsefulla kraft.
Av de många roller hon utfört och i vilka hennes konstnärsskap
fått ett fullödigt uttryck nämna vi förövrigt: Kristina i Strindbergs “Mäster
Olof", Rose Morel i Coppés “Pater Noster“, Magda i “Hemmet",
baronessan i “Giboyers son“, Regina i “Regina von Emmeritz", Lady
Macbeth, Tora Parsberg och Tora van Deken.
Gerda Lundequist gifte sig i Göteborg och är numera bofast här
under namnet Gerda Lundequist-Dahlström.
Innan jag kommer in på tidsskedet efter Lindberg skall jag
avbilda ett par av vårt lands allra främsta sceniska konstnärer, vilka
i detta samhälle grundläde sin berömmelse. De äro Julia Håkanson
och Tore Svennberg. Som bekant gör deras konstnärsskap sig
mest gällande i det modärna skådespelet, och den bild vi lämna
av fru Håkanson i kostym återger den firade konstnärinnan i ett
stycke av en av sin tids störste dramatiske författare, Alex. Dumas
d. y.
Fru Julia Håkanson är, som bekant, på kvinnolinjen inom svenska
teatern en av de förnämsta då det gäller modärn konst. Vilken fin,
djupt förstående tolkning ger hon inte åt den nutida kvinnans
känsloliv — antingen det gäller att bära fram en gestalt som Dumas’
Kameliadam, eller giva en inblick i ett så sönderslitet själsliv som Emma
Scarlis i Echegarays blodfulla drama, eller att skänka kött och blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
