Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindberg och Ranft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
startade sin verksamhet här hade han påtagligen hypnotiserats av
de stora ekonomiska och estetiska framgångar han och hans sällskap
rönt vid flera besök, exempelvis då “Kärlekens komedi“ gavs för
åtta å tio fulla hus å rad. Ja, den energiske direktören fann sig vid
ett tillfälle så tjusad, att han i ett avskedstal till publiken entusiastiskt
förklarade, att han vore övertygad om att även när det gällde
teaterföretag vore Göteborg något att bygga på.
Hur han misstog sig känna vi. Och dock var han mannen, som
i alla avseenden tillgodosåg fordringarna på en stor teater. Nej,
göteborgarnes teaterintresse är nog sporadiskt.
Sedan Aug. Lindberg slutat, var det Albert Ranft som försökte
hålla göteborgarne med dramatisk själaspis. Och det gjorde han
ända till han fick en större och mera omfattande verkningskrets i
Stockholm. Han började här med föresatsen att tillfredsställa den
stora publikens smak. Han odlade den lättare genren, övervägande
lustspel, operetter och utstyrselstycken.
Albert Ranft var känd för göteborgspubliken såsom regissör och
skådespelare hos Lundgren och hade redan då en framgångsrik
teaterbana bakom sig. Född 1858 i Stockholm debuterade han 1876 hos
den fordom mycket uppburna skådespelerskan och direktrisen Magda
von Dolcke som Jockum i “En söndag på Amager“.
Därefter hade han engagement hos olika teaterdirektörer: Tivander,
Ludvig Otterström, Haqvinius och Bergström vid Södra teatern, Aug.
Warberg vid Mindre teatern i Stockholm samt hos Aug. Lindberg.
Sedan direktör L. efter sina triumftåg i landsorten övertagit första
regissörsbefattningen vid Kungl. Dramatiska teatern, blev Albert Ranft
ledare för L:s sällskap, för vilket han stod i spetsen i två år.
Därefter blev han skådespelare och förste regissör hos Lundgren och
stannade här i fyra år. Hösten 1889 tog han engagement vid
Se-landerska sällskapet, vilket även uppträdde i Finland, men 1892 bildade
han eget sällskap på nytt. Detta spelade med avgjord framgång
såväl i huvudstaden som landsorten, och den kräsna
huvudstadskri-tiken var detsamma synnerligen bevågen. Det var rätt väl
sammansatt och inneslöt några verkligt framstående förmågor. Själv var han
med i en mängd stycken, vann popularitet hos publiken, men hade
just inte många strängar på sitt dramatiska instrument. Det var
särskilt i en genre han var framstående, ja rent av dråplig. Unga fjantar
och odågor i tyska lustspel och franska farser spelade han con
amore.
Under sin direktörstid 1893—94 och även senare odlade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
