Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Exercisheden och Vasastaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att nu gå vidare i texten om Heden få vi ej glömma att
densamma i första rummet fick tjänstgjöra som övningsfält för
artilleriet, i senare tider jämväl för skarpskyttarna, och sommartiden
rådde då ett krigiskt liv på det vidsträckta fältet.
Samma intresse, som nu ägnas idrottslivet på Heden, samma
intresse kom skarpskyttarnes och knektarnas övningar på sin tid till
del. Minnens I skarpskyttarna? Helt visst — om I ären något
till åren och själva en gång stått i de långa och entusiastiska
leden, skrudade i de gröna vapenrockarna och de plymprydda
mössorna.
Det var en rätt märklig folkbeväpningsrörelse denna, vilken på
1860-talet gick som en våg genom landet. Skada bara att den blev
så kortvarig i förhållande till den allmänna entusiasmen.
Ja, det var en märklig rörelse. Under ett par decennier ungefär
räknade skarpskyttearmén bortåt 50,000 man, vilken födde, klädde
och till dels beväpnade sig själv, offrade sina få vilostunder åt exercis
och målskjutningar samt använde sina besparingar till uppförande
av skjutbanor, bildande av musikkårer o. s. v.
Företeelsen var i själva verket storartad och anledningen till
rörelsens uppkomst ställer inför historien vårt folk i den vackraste dager.
England slog, som August Blanche en gång framhöll i Borgarståndet,
reveljen, emedan det tyckte sig genom dimmorna över kanalen
upptäcka den efter rov spejande franska örnen, och över den omtöcknade
Bottniska viken tyckte sig Sverige se ett species av samma slag.
Mer behövdes icke för att framkalla en folkväpning.
Denna var, som Blanche vidare framhöll, icke en teori på papperet,
utan framträdde i friska levande bilder.
Under fredens dagar bestodo skarpskyttarna alla prov. De bildade
bataljoner, ja till och med regementen och underkastade sig enahanda
övningar som stamtruppen. De tältade vid sidan av indelta armén
och befunnos underlägsna i — intet, men väl överlägsna i marschens
hastighet. Då generalerna voro sysselsatta med utredning av frågan,
huru många steg en soldat under vanlig marsch kan taga på en
minut samt för sådant ändamål spatserade, utan att se sig om, fram
och tillbaka med fickur i handen, lärde skarpskyttarna stamtrupperna,
om icke annat, åtminstone marschera, utan att se på klockan.
I denna för länge sedan avstannade rörelses livligaste tid kunde
vår stad uppvisa en skarpskyttekår, som minsann inte skämdes för sig.
Den hade alltifrån begynnelsen omfattats med en entusiasm som inte
låg efter stockholmsskyttarnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
