Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wohlfartska Plantaget och Flygarens Haga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom parentes sagt var denne Adolf Wohlfart ett stort original,
vilken på jakt efter konstföremål besökte alla auktioner. Tillika var
han en av sin tids störste rabulister.
En anhörig till denne, köpmannen Fredrik Wilhelm Wohlfart
ägnade sig företrädesvis åt att samla gravyrer, varav han, enligt
före-nämnda uppgift, från 1809 till 1814 hade en kollektion av omkring
2,500 stycken, vilken för längesedan skingrats. Han hade även några
tavlor, däribland en i en präktigt ornerad ram av metall infattad stor
komposition av flamländsk mästare, föreställande Herodias dansande,
med många figurer och rik arkitektur. Vilken betydelse de tre
Wohlfartska samlingarna hade för Göteborg ådagalägges — heter
det till sist —- bäst genom den tomhet som uppstod, när de flyttades
härifrån.
Vilka insatser Wohlfartarna gjort såsom konstutövare känna vi
genom de båda artisterna Bernhard Wilhelm och Fredrik Wohlfarts
livsgärningar. Den förstnämnde — född 1812, död 1863 — var en
god genre- och porträttmålare, vars tjänster gärna togos i anspråk
vid de rikes festligheter för anordnande av tablåer o. s. v. Ett av hans
mera kända arbeten är porträttet på Museum av kommerserådinnan
Hilda Wijk.
Den andre — Fredrik W., en anhörig till Bernh. Wilh. — var
född här 1837 och dog 1909. Han hade studerat i Dusseldorf och
Paris och var 1871—85 lärare i målningsklassen vid Göteborgs musei
rit- och målareskola samtidigt med Hilda Lindgren. Han var en
god genremålare, en fin personlighet med mycken självkritik. En
av hans tavlor, “Tomten“, finnes i Museum och bland hans andra
arbeten må “Svalornas sagor“, “En gammal ungkarl11, “Efter
maske-raden“, “I klostercellen", “Danslektion11 och “Violinspelare11 nämnas.
Efter denna lilla avvikning återgå vi till Kristinelundsbesittaren,
den gamle Bernhard Wohlfart. På sina affärer, sitt skeppsrederi, sitt
sillsalteri och sitt tobaksspinneri hade han blivit en välbärgad man,
men han satt icke så länge på det vackra lantstället. Redan 1808
dog han och fick sin grav på Örgryte gamla kyrkogård, där flera
medlemmar av släkten ligga jordade.
Efter Bernh. W. nämnes köpmannen Johan Olof Wohlfart såsom
boende på Kristinelund, åtminstone om somrarna. Vintertiden bodde
han i huset n:r 27 Kungsgatan. Sin köpmannaverksamhet började
han 1832, var en ansedd man med sociala intressen, ägnade sig åt
fattigvården, Bibelsällskapet och De fattiges vänner, där han var
kassaförvaltare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
