- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
245

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverksföreningen. Skråväsendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

given, blev det nödvändigt, på det gesällerna ej måtte tigga allmosor
av andra, att skråna åtogo sig förbindelsen att underlätta resorna
genom ett visst understöd, som kallades en skänk eller tärepenning.
Man tager vanligen för avgjort att benämningen skänke-ämbeten
härleder sig från en sådan förbindelse å mästarnes sida att
understödja vandrande gesäller; men av äldre skråstatuter kan man finna
att namnet äger ett annat ursprung. Likasom gillena i allmänhet
hade även varje hantverksgille, som ville åtnjuta heder och anseende,
sina dryckeslag uti Gillestugan.

Ägde ett skrå ej tillräcklig förmögenhet att inköpa ett eget
gillehus, kunde det hyra ett sådant gemensamt med flera andra skrån,
för att där skiftesvis hålla sina sammankomster. Mästarne
samman-sköto penningar, för vilka åldermannen uppköpte drycker, vilka i
gillehuset åter uttappades eller utsåldes. Inkomsten av denna
skänkrörelse användes till en del till ämbetets dryckeslag, vid vilka
bägaren iskänktes. Själva sammankomsten kallades därav skänk och
det till stämma församlade ämbetet sades hålla skänk. Gästfrihet
mot likar var för skråna en hederssak.

Länge var det brukligt att mästarne i sina egna hus turvis
undfägnade ankommande gesäller med en måltid, ett nattläger och en
tärepenning; men som denna sed i längden blev dem besvärlig,
föranstaltade de att gesällerna för mästarnes räkning i stället
undfägnades på allmänna gesällhärbärgen. Dessa voro försedda med
konstnärligt utförda skyltar, av vilka jag i detta arbete meddelat
några prov.

Då en gesäll med eller utan skäl blev missnöjd med sin mästare
och denne ej genast ställde honom tillfreds, skymfades hans
verkstad, d. v. s. alla gesällerna, och således även de, som ej
personligen hade någon del i tvisten, lämnade verkstaden och förbjödo alla
andra gesäller i staden att arbeta hos den sålunda skymfade
mästaren, till dess saken blivit inför skrået undersökt och förlikt. Den
gesäll, som icke hörsammade ett sådant förbud, blev i sin ordning
skymfad. Stundom fick misshälligheten en vida större och
betänkligare utsträckning, ja till och med en politisk betydelse, i det ett
helt ämbete eller en hel stad på samma sätt skymfades, om t. ex.
alla ämbetsmästarne gemensamt eller ock magistraten angående
gesällerna fattat ett för dessa misshagligt beslut. Kunde man ej i godo
förlikas, så övergåvo gesällerna verkstäderna, tågade i massa ur staden
och skrevo till sina brödraskap i andra städer att ingen gesäll finge
antaga arbete i den övergivna staden. Mästarne tvingades härigenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free