Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkteatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot erbjöd rika möjligheter för hans spellusta och dit drogs han
inom kort. Man kan också knappast tänka sig en bättre miljö för
hans obesvärade skämtlynne än tillställningarna i Par Bricole, där
amatörskapet inom sången och musiken och den glada dramatiken
står i flor och där det uppsluppna spexet sedan gammalt har
hemortsrätt.
Det dröjde inte länge förr än Engdahl debuterade som
spexförfattare inom detta sällskap. Och fastän det som försiggår inom
ordenssällskapens murar omges med en viss hemlighetsfullhet,
sipprade det ut i staden att hans första spex på den lilla Bricollscenen
— jag tror året 1894 — var ett enda fyrverkeri av lustigheter.
En sådan där privat spexförfattare, som obesvärat får röra sig
med alla möjliga intimiteter, behöver inte lägga band på sig, när det
gäller att slå gäcken lös. Och Engdahl hade inte nekat sig
någonting i fråga om raffinemangen. Eric Sandberg, stadens officielle
revyförfattare, sa’ också, när han såg spexet och detta jämfördes med
hans eget;
— Tacka tusan, när man får skriva på det viset!
Med anledning av detta spex erbjöds Axel Engdahl samma år
att skriva en revy för Storan. Bricollscenen bildade alltså för honom
som för ett par av hans föregångare språngbrädan till hans
revy-författarbana, men han fick också erfara sanningen i det som låg
under de Sandbergska orden här ovan. Publiken var en annan i
Stora teaterns salong än i ordenssalen, det var en annan
resonnans-botten, mera känslig för tonen, och kritiken satte upp vissa
konstnärliga anspråk även på dylika dramatiska produkter.
Triumfen från Bricoll blev inte densamma å Stora teaterns scen
i januari 1895, då hans första offentliga revy “Ännu leva de gamle
gudar“ uppfördes. Kritiken konstaterade att publiken skrattade åt flera
kostliga figurer och åt en del kvicka infall, men på samma gång
ondgjordes man över de otroligt många svordomarna och
kraftuttrycken. Gustaf Adolfs-statyns uppträdande tillsammans med en
markbonde var skäligen omotiverat och misslyckat och det hela kunde
betecknas som en rätt måttlig succés. Revyn gick tjugoåtta
gånger.
Efter detta kände författaren sig osäker och tog, när han nästa
gång skulle pröva lyckan, kompanjon. Revyn 1896, med titeln En
vintersaga eller Kalle K:s nyårsfantasier eller Det senaste testamentet,
undertecknades nämligen med två XX, bakom vilken signatur doldes
redaktören Aug. Cederqvist (Axel under Amanda-breven i Förposten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
