Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omkring Örgrytegräns och Mölndalså.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stugor, röda och vita och gula, omgivna av buskar och träd
och med fritt strömmande solsken över tegeltaken. Än äro de låga
och enkla, så att man undrar om innevånarna kunna gå raka
därinne, än ha de en mera småborgerlig prägel över sig. Syrener och
solrosor stå dekorativa mot de låga väggarna; i de vitkarmade
fönstren lysa pelargonier och balsaminer och bakom dem skönjes något
grånat kvinnohuvud, som med undrande ögon stirrar ut över
människorna. Och nedanför, på den enda trappan till den låga
förstugukvisten, sitter en hemkär katt i solskenet.
När jag ser det där, blir jag varm till sinnet. Hemkänslan griper
mig. Och vemodskänslan även. Vemodskänslan vid minnet av flydda
barndomsår, då man själv bodde så och regerade med
självhärskar-rätt bland sommarblomster och krusbärsbuskar, kaninhus och
duvslag, körsbärsträd och bikupor.
Många i denna samhällsutvecklingens vittomfattande tid tycka
naturligtvis att sådana utgjutelser vittna om hjärtnupenhet och
gammalmodigt sinnelag. Det må vara hänt. Sådan är nu en gång min
smak. Varför skulle man för resten inte hålla fast vid det gamla,
när — som en bekant svensk en gång uttryckte sig — detta gamla är
vackert, fyller sitt ändamål och ger känslor av hem, fred och trevnad.
Där bodde småfolk: snickare, poliskonstaplar, målare, hökare,
instrumentmakare vid Malmsjöska fabriken, månadskarlar och
tullvaktmästare. I reda pengar representerade inte deras stugor några
större kapital. Det fanns stugor som kostade 500 riksdaler, 800
riksdaler, 2,000, högst 3,000 riksdaler. Men pass på. I framtiden, när
tomterna slukas av den frammarscherande storstaden, kan man sätta
ytterligare ett par nollor till dessa taxeringssiffror.
Förbi Liseberg, som delvis inkräktats av utställningens tivoli, nå
vi Mölndalsån. Där den stora trädgården slutar ligger ett gammalt
mälteri, vars gråa yttre och mögelfärgade stenfot leder tanken
tillbaka i tiden. Det var Wahlgrens fordomdags. Sockerbruket som
låg där brann 1808, men där blev längre fram maltaffär i stället. Om
vandraren kände Carl Fredrik Wahlgren, vet han, att denne på sin
tid var en högst aktningsvärd köpman och fabriksidkare, som i huset vid
Underåsbron tillverkade icke allenast kornmalt utan också senap och
ättiksprit. För resten var han en insiktsfull kommunalman och
ledamot av stadsfullmäktige under hela 1870-talet. Det goda maltet fick
användning bl. a. i det närbelägna Burgårdens bryggeri, där F. Rasch
och senare P. A. Andersson stodo för ledningen efter den
Svensson-Björkfeldtska æran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
