Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liseberg och Burgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ett ställe med anor. Och namn och minnen ur den
göteborgska krönikan äro från stadens barndomstid knutna till marken
däromkring, ängarna och lundarna. Ty trakten är det forna van
Burens land. Det var på sin tid ett av de största landerierna av
dem Gustaf II Adolf förlänade de hitflyttade främlingarna till odling
och ladugårdsskötsel. Och till gengäld skulle de bereda smör och
ost på holländskt vis åt den nya stadens innevånare.
Landeriet uppläts år 1638 åt Jan de Buer eller Johan van Buren,
hur man nu vill kalla honom, och beskrevs, sedan han företagit sina
nyodlingar, som en “mycket vacker och skiön lägenhet". Efter honom
fick stället heta Burgården, och jag antager att den bergås, som
begynner vid Johanneberg och under namn av Buråsbergen sträcker
sig åt Krokslättshållet, även efter honom fått sitt namn.
Denne Bur var holländare och ännu 1671 besitter hans arvingar
stället. Näste besittningstagare är Mauritz van der Beck, också han
holländare, och efter honom nämnes handelsmannen i Göteborg
Adam Herwegh. Därmed var det holländska bonderegementet till
ända. Burgårdens följande herrar voro borgare och präster. Adam
Herwegh var en nog så aktad köpman, vars närmaste fränder i
sinom tid kommo i släktskap med den berömda Sahlgrenska familjen.
Efter Herwegh antecknas kommersiepresidenten Abraham van Eyck
som Burgårdens innehavare och han bar, som vi veta, ett av
1600-talets mest bemärkta främlingsnamn i Göteborg, liksom han på grund
av sin ställning ägde ett betydande inflytande på stadens
angelägenheter.
I slutet av 1600-talet fick göteborgsbiskopen Johan Carlberg
besittningsrätt till Burgården. Den Carlbergska dynastien är bekant.
Den förste av dem var, som sagt, biskop, den andre, biskopens son,
var den från Carl den tolvtes sista strid vid Fredrikshald bekante
fortifikationsofficeren Bengt Wilh. Carlberg, vilken 1727 blev
stadsarkitekt i Göteborg och bl. a. uppgjorde ritningarna till
Nederlagshuset, Ostindiska kompaniets hus, Lejonbron och planerna till det
nya Alingsås. Dennes son, fortifikationskaptenen Carl Wilhelm C.
efterträdde fadern som stadsarkitekt, blev upphovsman till Göteborgs
nuvarande domkyrka och uppgjorde ritningar till flera privathus. Båda
satte i hög grad sin prägel på Göteborgs arkitektur under 1700- och
början av 1800-talet. Brodern till Bengt Wilh. C. Johan Eberhard
Carlberg hade 1717 blivit Göteborgs förste stadsingeniør, men efter
tio års verksamhet flyttat till Stockholm, där han i närmare ett halvt
sekel verkade såsom stadsarkitekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
