Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gårda och Katrinelund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid samhällets gräns åt öster löpa som bekant Västkust- och
Borås-banorna i sin begynnelse, den förra från 1888, den sistnämnda
sedan 1892.
*
Gå vi över en av broarna vid Katrinelund, vilka förmedla trafiken
mellan Gårda och staden, befinna vi oss på Mölndalsåns västra strand.
Härifrån öppna sig vattendragets måleriska perspektiv åt var sitt
håll. Intressantast är åsträckan mellan Underås bro och Stampen.
Strandpartierna med sina träd och buskar äro ofantligt pittoreska,
mindre kanske sedan hösten avlövat dem, än om somrarna, när de
stå lummigt gröna. Sakta rinner ån mellan frodiga kålgårdar och
gröna ängar. Koloniträdgårdarnas brokiga leksakshus lysa på långt håll.
Vid Dämmet forsar vattnet efter starka regnflöden så att skummet yr.
Och längre bort, där Gullbergsån tar vid, speglar ytan kyrkogårdens
trädpartier.
Mest intressant är dock terrängen vid Burgårdarna och
Katrinelund. Se bara den ålderdomliga urskogslika trädgården!
Småbåtarnas tilläggningsplats är som fordom, miniatyrkanalen, som går in i
örtagården, likaså. Bredvid ligger ett gammalt gårdsparti, där
trädgårdsmästaren har sin bråte, och på andra sidan se vi fasaden till
Norra Burgårdens manbyggnad med frontespis och brutet tak.
Två vägar leda från nämnda broar förbi Katrinelund. Om vi
välja den ena, mellan parkens södra gräns och kolonistugorna, äro
vi inne i det gamla Burgårdsledet. Där lågo fordom de enkla stugorna
utkastade på slätten. Med Heden framför sig och Katrinelund bakom
hade de lantboningarnas hela behag. Där var inte himlen skymd,
ej heller ängarna och träden. Där sjöngo lärkorna i rymden
ovanför och där kunde man höra göken ropa från Katrinelundsparken.
Ja, där var idyll och trevnad så länge sommaren varade.
Människor, som bo så där i överflöd av luft och ljus och vars
hjärterötter fått ett djupare fäste i det egna hemmet, känna det
helt visst svårt när de drivas bort från sin gamla miljö till trista
hyreskaserner och dammiga, skumma, unkna gårdar. Åtminstone
skulle aldrig gamle Godhe, som bebodde sitt lilla hus vid
Burgårdsledet, kunnat förmås att flytta in till staden.
Gamle Godhe? Vem i all sin dar var det? frågar den yngre
och i personkrönikan mindre bevandrade läsaren. Han har också
rätt att fråga det, ty mannen, som bar namnet, var ingen märkligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0454.html
