Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Redberget och Bagaregårdstrakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugor med hagar och trädgårdstäppor och av äldre hus erinra vi om
Klintens och Kaffegrållas. På senare tider har emellertid trakten fått
en mera storstadsmässig fysionomi och Redbergets översta punkt
prydes av en liten park, där friluftsmusikens toner ljuda vissa dagar.
Därifrån bjudes en härlig utsikt över älvlandskapet.
Omdaningen kom med den nya spårvägslinjen, kan man säga.
Förut var intresset för stadsdelarna i öster liksom i väster ganska
ljumt bland de styrande. Grosshandlarne inne i staden kände
visserligen till Majorna, därför att detta samhälle erbjöd utmärkta
upplagsplatser vid älven, men områdena i öster, på Stampen, omkring
Gull-bergsbro, Olskroken och Redbergslid voro ett okänt territorium till
och med för flertalet av stadens fäder — åtminstone till början av
1890-talet.
Dessa förstäder — sta’ns utkanter, som det hette i litet föraktlig
ton — voro tillhåll för samhällets fattigaste och saknade
utvecklingsmöjligheter. Men så kommo de elektriska spårvägarne och med dem
fick folket i city en helt annan syn på Majorna och Redbergslid.
Ja, man kom plötsligt underfund med att de till och med dugde
som spekulationsobjekt.
Det var både roligt och intressant att följa meningsutbytet om
våra spårvägar, då den elektriska driften planlades. Annars
förståndiga karlar hyste stora betänkligheter mot att dra linjen upp för
Redbergsliden till kyrkogården, och i stadsfullmäktige stred
komminister Conricus som ett lejon för att få linjen utsträckt till Klippan,
emot dem som ville stanna vid Carl Johans kyrka. Förnuftet
segrade — som oftast, gudskelov — i stadsfullmäktige, och nu ha vi
spårvägslinjer till både Långedrag och Gamlestaden.
På ett lysande sätt ha dessa linjer ådagalagt riktigheten av den
gamla satsen, att det är kommunikationerna som, där andra nödiga
förutsättningar för en stads utveckling finnas, i hög grad främja nya
stadsdelars och förstäders uppkomst.
Redbergsplatsen, som bildar en viktig hållplats vid denna linje,
är förövrigt ett enda stort vägskäl. Här öppna sig nämligen icke
mindre än fyra färdeleder. Där se vi mynningarna av Danska vägen,
vidare Redbergsvägen som leder till Göteborg, Ånäsvägen som går
till Gamlestaden, och Härlandavägen som tränger sig mellan de
dödas stad och det gamla landeriet Bagaregården, förbi det stora
fängelsets slottsliknande byggnad och vidare överHärlandaägorna inåt
landet. Av de sistnämnda ställena nämnes Bagaregården redan
1680, då handlanden Paul Hansson erhållit stället mot en årlig arrende-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
