Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Redberget och Bagaregårdstrakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avgift av trettiosju daler och två öre silvermynt. Det låg då under
god kultur, bestod sig med en vacker trädgård, fiskdammar o. s. v.
*
Nu för tiden håller Bagaregården på att förlora sin gammaldags
prägel, men ännu för ett tiotal år sedan låg trakten i sin oskärade
idylliska ro. Jag minns stället från en vacker försommardag.
Junisolen lyste på den späda grönskan och vinden susade genom
trädens kronor. På kullarnes sluttningar hade ett större sällskap
lägrat sig, arbetare med hustrur och barn i helgdagsstass, ungdomar
av båda könen. Det var lek och glam och sång och spel, alla njöto
de av dagen, alla hade de något av lössläppta fåglars sprittande
glädje över sig.
Som jag satt där i den ensliga kullens gräs och lyssnade till de
glada ljuden tycktes de mig likna ekon från svunna tider. Detta
kunde knappast förvåna mig, ty jag visste ju att Bagaregården varit
en glädjens tummelplats sedan gamla dagar, med anor från
farfars fars tid för ett och ett halvt sekel sedan. Och det gick
ofantligt lätt att bygga en spång från nuet in i minnenas luftiga värld.
Den sekelgamla huvudbyggnaden med sin enkelt förnäma landeristil
stod kvar och stämde bra ihop med omgivningen, som ännu
bevarade något av sin ursprungliga karaktär.
I forna tider var stället mest omtalat som värdshus, vars anor
sträckte sig från Johan Mintens dagar eller närmare bestämt från
1700-talets mitt. Vem var Johan Minten? frågar den lokalhistoriskt
intresserade läsaren. Den förste traktören på Bagaregården, förstås
— den som förde Bacchi spira där med den äran.
Johan Minten var en tyskfödd man, som år 1744 vid tjugotvå års
ålder överflyttade till Göteborg, där han öppnade en vinhandel. Huru
han kom på idén att slå sig ner på Bagaregården och där anlägga
ett värdshus, är inte bekant; men att göteborgarna ansågo idén
förträfflig bevisas därav, att värdshuset redan från begynnelsen blev
mäkta populärt. De vallfärdade gärna dit, ty där var ansat och fint
och den gemytlige tysken höll ett gott bord och satte en ära i att
skänka ut goda viner.
Alltså: när träden i det gamla landeriefs trädgård knoppades om
vårarna och det blev kvalmigt inne i staden, tog Frihetstidens
göteborgare helgdagsknäbyxorna och den brokiga sammetsvästen på, satte
hatten på sned på den vita peruken och drog med trippande steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0467.html
