Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Nyfikeliden och Kristinedal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Senare i århundradet voro bebyggarna på det hela taget hyfsat
folk, men ofantligt nyfikna. Kom en främling vandrande vägen fram,
fylldes vartenda fönster av nyfiket spejande ansikten och vandraren
blev formligen uttittad. Därav skall vägen, enligt de gamles berättelser,
ha fått sitt forna signifikativa namn.
Vägens utseende fick i övrigt sin prägel av den röda
repslagare-bana, som kantade östra sidan, där åkrar och ängar för övrigt gåvo
trakten ett mycket lantligt utseende. Där rann Munkebäcken upp
långt före det gamla klostrets tid, där fanns Munkhålan, Strömmens
källa och Strömmens berg.
Terrängen har numera undergått en genomgripande förvandling.
Moderna byggnader ha plånat ut många av vägens stugor;
villasamhällen och bostadskolonier resa sig på de rätt kala sluttningarna i
öster, där förövrigt en terrass med en monumental trappa byggts
och en idrottsplats anlagts.
Där vägen slutar vid Gamlestadsbro ligger en gammal byggnad
med minnen från gamla tider. Här gripas vi trots den nya tidens
åverkan, av en sällsam gammaltidsstämning. Säveåns vatten krusas
av vinden och de gamla träden spegla sina kronor i strömmen.
Låtom oss dröja här, medan vi vila. Här är så mycket att se av
det, som ännu har rot i de gamla tiderna. Småhusen och täpporna
vid åkanten äro sig lika med sina förfallna staket. Likaså
manbyggnaden på Kristinedal, som väl legat på denna plats i ett och ett halvt
sekel bortåt. Men ställets trädgård, Niklas Sahlgrens forna lustgård,
där han åren 1739—40 anlade drivhus och planterade ovanligare
blomster och fruktträd, har beskurits. Svenska Kullagret har erövrat
en del av området, liksom så många andra domäner i trakten.
En annan del omgiver den gamla landeribyggnaden, vilken borde
få stå kvar.
Som reservation skulle stället göra sig. Manbyggnaden i sin
nyantika stil, med sina joniska kolonner vid entréen och sina härliga
skuggande vårdträd på gårdsplanen är ovanligt väl bibehållen. Den
borde få behålla sin vackra inramning, terrasserna vid åstranden, den
gamla allén och paviljongen med sina höga fönster, vilken en gång
gjorde tjänst som lusthus åt höga och förnäma göteborgsdamer och
herrar.
Stället är minnesrikt. Det är, som vi veta, förbundet med det
Sahlgrenska namnet, vilket var det mest dominerande inom
Göteborgs köpmansvärld i 1700-talets senare hälvt. Och mitt emot, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
